Reinert Boström, JRF:s rovdjursansvarige i Årjängs kommun, har skrivit ett brev till Lars Furuholm, rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Värmland, som på ett bra sätt beskriver den frustration som många av oss känner. Därför publicerar vi brevet här.
Reinert Boström
Töcksfors
Lars Furuholm
Länsstyrelsen i Värmlands län
651 86 Karlstad
Hej Lars!
Jag vill först passa på att önska dig ett Gott Nytt År!
Anledningen till att jag skriver detta brev till dig är en förhoppning om att det även skall bli ett gott nytt år beträffande rovdjurspolitiken, eller rättare sagt, att försöka få till stånd en lösning på rovdjursproblemen då vi i dag i praktiken saknar en godtagbar, fungerande rovdjurspolitik. Med detta brev vill jag försöka att belysa och redogöra för den situation jag och många med mig befinner oss i samt att försöka hjälpa, stötta och påverka dig och din myndighet för att ni förhoppningsvis skall kunna hitta lösningar på rovdjursproblemen som alla kan vara till freds med.
Det referensområde jag i huvudsak hänvisar till i denna skrivelse är från min hemtrakt där jag bor, har som utgångspunkt för mitt arbete och har min jaktmark likt generationer före mig, Eftersom det var här dom första vargarna observerades i mitten av åttiotalet och allt sedan dess i ökande grad påverkat området i negativ riktning, torde de slutsatser som kan dras av mina iakttagelser anses som generella för vargens hela utbredningsområde inom en snar framtid.
I början av åttiotalet fanns ett fyrtiotal åretruntboende på området varav ett flertal hyste någon form av husdjur.
Barnfamiljer såg en framtid för området vilket resulterade i renoverade fastigheter och skolskjutsen gick.
Småviltsjakten kunde erbjuda fyrtiofem betalande jakträttsinnehavare ett gott jaktligt utbyte
Den starkt traditionsbundna älgjakten gav de trettiofem medlemmarna i älgjaktslaget drygt tjugo djur till fördelning.
De sjutton kilometer enskild väg som berör området har kunnat uppvisa ett gott resultat med en hög standard på områdets samfällda vägar.
I dag ser inte situationen lika lovande ut! I dag är vi sex åretruntboende kvar, hållande av betesdjur är otänkbart på grund av ständiga rovdjursstörningar vilka förvärras av områdets arronderingsförutsättningar. Alla barnfamiljer har givit upp och skaffat sig nytt boende och skolbussen har slutat att gå. Antalet betalande jakträttsinnehavare för småvilt är i dag noll, harskallen och rådjursdreven har tystnat. Beskattningen av den en gång så stolta och välskötta älgstammen gav i år älgjagtslaget två kalvar, vilka dessutom var ovanligt små, att dela på. Det enskillda vägnätet inom området är satt i förfall på grund av att dom bidragsberättigande kilometrarna har minskat tack vare att ingen längre bor längs vägen, vilket även får en ökad uttaxering från samfällighetens medlemmar till följd.
Den negativa utveckling min hembygd erfar kan förmodligen inte skyllas enbart på en felaktig och illa förd rovdjurspolitik som enda orsak men det är min övertygelse att det är droppen som får bägaren att rinna över.
Eftersom den Nordiska grenen av den Östeuropeiska vargstammen är en Nordisk angelägenhet måste även förvaltningen samordnas mellan de Nordiska länderna. Vi som har våra bopålar nedslagna längs den Svensk Norska gränsen är därför på grund av avsaknad samordning dubbelt drabbade med anledning av att vi blir utsatta för både Norska och Svenska beslut.
Det Norska Stortinget har beslutat att man i Norge skall hysa tre föryngringar inom det Norska utbredningsområdet, region 4 (Oslo, Akershus och Östfold) samt region 5 (Hedmark.) Om dessa beslut är fattade genom slughet eller av annan anledning låter jag vara osagt men i praktiken innebär detta att vi som bor på den Svenska sidan av riksgränsen delar hela den Norska vargstammen med Norrmännen. Som om inte detta vore nog utsätts vi även, på grund av Svenska myndigheter och beslutsfattares oförmåga, för en okontrollerad Svensk vargstam. Kan man lära något av Norrmännens agerande i vargfrågan verkar det som närheten till stora befolkningscentra inte innebär några nackdelar för vargetablering. Av den anledningen bör även tyngdpunkten av den Svenska vaggstammen flyttas närmare Stockholmsregionen, detta på grund av flera orsaker. Bland annat har vi som bor längs riksgränsen nog med bekymmer uppkomna genom Norska beslut, den största acceptansen för rovdjur hittar man i och kring stora befolkningscentra och vi som bor mellan våra huvudstäder kommer att få nog med problem orsakade av strövargar från dessa båda Nordiska kärnområden för varg. Vidare kan man fråga sig varför man skall tvinga landsbygdsbefolkningen att acceptera varg när ingen där vill ha den och samtidigt neka storstadsregionerna tillgång och närhet till den samme när man där bevisligen önskar sig varg. Min fråga till dig Lars blir med hänvisning till min beskrivning ovan. Vad kan du och din myndighet åstadkomma för att vi, som har agerat barnkammare åt Projekt Varg allt sedan detta projekt sjösattes, skall kunna få tillbaka något av all förlorad livskvalite och återfå någon form av framtidstro?
Dagens situation är fullständigt ohållbar!
Med vänliga hälsningar
Reinert Boström
Länsstyrelsen Värmland
Natur& näring Areella näringar
Lars Furuholm
2009-02-03
BREV i (1) 511-784-09
Reinert Boström Dalen
670 10 Töcksfors
Fråga om rovdjursförvaltningens insatser
Ni har frågat om vad Länsstyrelsen kan göra för att bygdens folk ska återta den livskvalité och framtidstro som ni anser har försvunnit genom vargförekomsten.
Länsstyrelsens uppgift är att verka för att nationella mål får genomslag i länet samtidigt som hänsyn ska tas till regionala förhållanden och förutsättningar. Med detta som utgångspunkt har vi under årens lopp på olika sätt agerat för att rovdjursfrågoma ska hanteras i så nära samverkan med länets befolkning som möjligt. Vi har bl a sedan 1993 ett regionala rovdjursråd med företrädare för LRF, Fåravelsföreningen, Jägamas Riksförbund, Svenska Jägareförbundet, Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen. Tillsammans med den gruppen tog Länsstyrelsen 2005 fram en förvaltningsplan för de stora rovdjuren. Länsstyrelsen har använt denna förvaltningsplan när vi svarat på remisser av olika slag, t ex Rovdjursutredningen och flera remisser om jakt på varg och lodjur. Länsstyrelsen införde 2006 s k akutgrupper vilka snabbt kan hjälpa djurägare eller andra som har problem med närgångna rovdjur och har också vid flera tillfällen agerat aktivt för skyddsjakt på sådana rovdjur. Genom att på detta sätt arbeta i samverkan med länets befolkning hoppas vi kunna bidra till en god livskvalitet på den vän-nländska landsbygden, samt i samexistens med de stora rovdjuren.
Just nu pågår arbete för att regionalisera rovdjursförvaltningen fullt ut. Om detta kommer att förändra förutsättningarna för er livskvalitet och framtidstro återstår att se eftersom Länsstyrelsen bedömer att de stora rovdjuren har kommit för att stanna. Det gäller därför att lära sig att leva tillsammans med dessa d .ur och försöka att bemästra problemen
i gemensamt och i positiv anda.
(441-2@ ~&4 st -r. - Maria Hammarström Enhetschef
G:Weella nårir>garNPeranliga MappahLam Furuholm\ärendenVDvdju6Fråga om mvdjunföwaitningens insatser.doc
Postadress
Länsstyrelsen Värmland
Besöksadress
Våxnäsgatan 5
Telefon e-post
054-19 70 00 (växel) lars.furuhoim@s.lst.se
Reinert Boström
Dalen
670 10 TÖCKSFORS
Töcksfors den 6 februari 2009
Lars Furuholm
Länsstyrelsen i Värmlands län
651 86 KARLSTAD
Undertecknad har noterat att Ni har tagit del av min vädjan om hjälp. Ert svar 511-784-09 föranleder dock fortsatt korrespondens, om detta beror på otydlighet i föregående hemställan ber jag härmed om ursäkt för det extraarbete jag åsamkar Er. Efter att ha levt under de förutsättningar svensk rovdjurspolitik har framtvingat sedan mitten av åttiotalet är jag fullt medveten om vad myndigheter och beslutsfattare har åstadkommit. Det var heller inte det frågeställningen handlade om och jag undanber mig en ny redogörelse för vad som har gått galet. Det mitt brev till Er innehöll var en vädjan om hjälp samt en önskan om att vi gemensamt borde verka för en lösning som tar hänsyn till de människor som lever, bor och verkar på landsbygden, dagens rovdjurspolitik är hänsynslös i detta avseende.
Bilden av verkligheten stämmer dåligt in på de intentioner allmänheten förespeglades av myndigheter, rovdjursförespråkare och beslutsfattare när riktlinjerna för den Svenska rovdjurspolitiken blev vedertagna. Allmänheten har av politiska och ideologiska skäl medvetet förts bakom ljuset med syfte att skapa en opinion för stora frilevande stammar av varg, lo, björn och järv med medel och tillvägagångssätt som inte hör hemma i en demokrati. Opinionsbildarna har använt sig av alla till buds stående medel för att nå sitt mål. Allt ifrån att med ekonomiska och politiska styrmedel ha tillskansat sig den största jägareorganisationens godtycke till att förelägga massmedias ansvariga att anta en välvillig inställning och medverkan till en positiv framtoning av rovdjur. Man har inte ens underlåtit att anslå statliga medel till propaganda med syfte att vilseleda och indoktrinera förskolebarn eller lagstiftningsvägen förtrycka och tvinga landsbygdsbefolkningen till underkastelse. Man har även medvetet undanhållit, förkastat, dolt och förvanskat vederhäftig forskning, erfarenhet och information från världens alla hörn om minsta antydan till negativ framtoning av rovdjur föreligger.
Verkligheten och sanningen kommer oftast i kapp orsakerna bakom stora katastrofer, mänskliga misstag och felgrepp. I detta faktum föreligger ingen lindring, tröst eller bot för de kulturella, naturmässiga och mänskliga värden som för all framtid går förlorade på grund av genomförandet av en ideologisk drömbild där inga hänsyn kan tas om målet skall nås. Det småskaliga jordbruket med betande boskap och aktivt växelbruk har lämnats åt sitt öde med igenväxning, förlust av unika ängsgrödor och förlorade arbetstillfällen som resultat, de unika och dessutom utrotningshotade Svenska lantraserna är även de beroende av det småskaliga jordbruket. Fäbobruk kan inte utövas under påverkan av de stora rovdjuren och har genom myndigheter och beslutsfattares hänsynslösa, fullt medvetna försumliga agerande åsamkats omänskligt lidande och fråntagits förutsättningarna för fortsatt drift vilket medför att stora kulturella, mänskliga, natur och miljömässiga värden för alltid går förlorade.
Rennäringen står inför en fullständig kollaps på grund av ett hänsynslöst bemötande av Samernas livsvillkor, förutsättningar och rättmätiga krav från makthavare och beslutsfattares sida. Ett hänsynslöst förtryck riktat mot en minoritet av det Svenska folket vi i Sverige inte finner motstycke till under modern tid. Traditionell jakt i områden med rovdjursförekomst och då i synnerhet med förekomst av varg kan inte längre vara angeläget att över huvud taget diskutera möjligheten till eftersom all jakt inom en snar framtid kommer att vara en marginaliserad företeelse i rovdjurens utbredningsområde. Med den effektivitet rovdjursförekomst, och då i synnerhet förekomst av varg, omöjliggör praktiskt taget all jakt samt förstör förutsättningarna för ett meningsfullt viltvårdsarbete kan inte slutsatsen, att införandet av de stora rovdjuren är ett medvetet steg i riktning mot att förbjuda den Svenska allmogejakten undvikas att bli dragen. När man tar i beaktande de förutsättningar som har negligerats i samband med att besluten om rovdjurens återinförande togs, förstår man att verkningarna av dessa beslut menligt påverkar landsbygdens och kulturlandskapets utveckling i negativ riktning med ödesdigra och obotliga skador som följd. Framtiden ter sig allt annat än ljus när sanningen och vetskapen om vad vi får i utbyte mot en blomstrande landsbygd och ett levande kulturlandskap uppdagas. Det är därför jag med bävan och bestörtning konstaterar att Länsstyrelsen har för avsikt att fortsätta på den inslagna vägen och därigenom lämna landsbygden och dess innevånare åt sitt öde.
Med hänvisning till min föregående vädjan om hjälp för min hembygd samt ovanstående förtydligande ber jag er härmed i enlighet med Ert uppdrag skyndsamt informera berörda myndigheter, regering och riksdag om de ohållbara konsekvenser rovdjursförekomst i människors vardag innebär. Jag ber Er även att med kraft av Ert ämbete verka för en acceptabel rovdjurspolitik som tar hänsyn och sätter människors förutsättningar för en meningsfull, trygg och utvecklande tillvaro i första rummet.
Med vänliga hälsningar
Reinert Boström
