|
"År1991 startade Projekt Snigel av FFW och Svenska Naturmuppsföreningen . Ansvariga var Sten Jönsson och Arne Björntall. 1993 startas Internationella Snigelgruppen i Stockholm med syfte att bevara den spanska skogssnigeln (mördarsnigeln). Deltagarna kommer från olika manipulerade länder. Bl.a. Daniel Much, känd snigelforskare från USA och tysken Zimon Erich, snigeluppfödare och forskare. 1996 utkommer Rapport från Projekt Snigel där det framkommer att det förmodligen inte finns en enda mördarsnigel i Skandinavien. Slutsatsen blir då att man måste föra in nya sniglar utifrån. Lämpligast måste det ju vara att placera ut dem i södra och sydvästra Sverige där det finns fina och frodiga trädgårdar. Man inser naturligtvis att det kommer att bli motstånd från främst villaägarna i området. Detta kan man motverka genom att övertala politikerna att ändra lite på lagarna. Sagt och gjort. Det blir således förbjudet att döda mördarsniglar annat än möjligtvis i självförsvar. Inom några år börjar det plötsligt dyka upp mördarsniglar lite här och var i Sydsverige. I början är de ganska sällsynta, men när förut nämnde Björntall, nu chef på Naturverket, och hans anställde snigelspårare Eskil Israelsson börjar krypa på alla fyra i trädgårdarna i Borås med omnejd, börjar villaägarna ana oråd. Nu börjar insändarna komma i tidningarna och folk undrar vad som pågår. Allt eftersom sniglarna blir fler, ökar skadorna i trädgårdar och odlingar och protesterna blir allt högljuddare. Vissa villaägare blir till och med så desperata att de avlivar en och annan snigel. Detta leder till att Länsstyrelsen i Västra Götaland avsätter 12 miljoner till extra bevakning av snigelkolonierna. 14 specialutbildade snigelspårare anställs. Eftersom de ändå är så illa sedda, anställs i första hand sådana som har ett medfött osympatiskt uppträdande. De utrustas med fyrhjulsdrivna jeepar och likadana gröna västar och de kan inom 30 minuter få tillgång till polishelikopter. Folk blir naturligtvis förbannade över detta slöseri och tidningarna är nu fulla av insändare mot snigeln, men snigeln har även sina förespråkare. Alf Stridstupp, frontfigur i Rovsnigelföreningen, föreslår på fullt allvar att fastighetsskatten på villor skall höjas, eftersom villaägarna är de värsta snigeldödarna. Dessa medel skall sedan användas till skärpt bevakning av sniglarna. Den kände snigelforskaren Elof Viberg, som för övrigt får 4 miljoner om året till snigelforskning, går i TV ut och påstår att 20- 30% av alla mördarsniglar dödas olagligt. En annan snigelforskare, Jöns Larsson vid Gränsö Forskningsstation, har kommit fram till att det inte är sniglarna som attackerar gräs och grönsaker utan tvärtom. Oftast är det gräs och grönsaker som anfaller sniglarna! Detta retar gallfeber på villaägarna som känner sig mer och mer maktlösa och utpekade. Man ordnar stormöten och fackeltåg med flera tusen deltagare. Överåklagaren anklagar polisen för dåliga utredningar angående olagliga avlivningar av mördarsnigel. Det tar skruv och en stor operation med polishelikoptrar och mc-poliser dras igång över villaområdena i Västra Götaland. Kostnaden uppgår till 3 miljoner. Myndigheterna har nu blivit så desperata att försvara mördarsnigeln att, varje snigel nu kostar 780000:- om året. Arne Björntall är nu pensionerad från Naturverket och vid frågor om hur mördarsnigeln kom till Sverige, svarar han alltmer svävande. Eskil Israelsson, som numera forskar på sorkar, verkar tycka att det vore lika bra att utrota sniglarna. Och villaägarna stångar fortfarande sina pannor blodiga…” Tänk om…!
Lennart Alfredsson Orsa
|
||