I en intervju med Kaj Granlund framkommer att han under de senaste fem åren har DNA-testat 44 finska vargar, 19 sibiriska vargar, 2 ryska vargar samt 10 ryska gränshundar. Testerna har bestått av

1. En populationsanalys som baserat sig på 7000 så kallade SNP markörer (Single Nucleotide Polymorfism), dvs positionsbestämda variationer i arvsmassan som berör en enda nukleotid. Med dessa är det möjligt att bestämma underart (varg, schäfer, spets, bulldog, mm.) Man ser också ganska klart olika grader av hybridisering.
2. En analys av enskilda egenskaper, såsom färg, kroppsbyggnad mm.

1. Populationsanalysen

På bilden ser vi populationsanalysen med tre ellipser. Den stora ellipsen innefattar olika hundraser. Ellipsen uppe i högra hörnet omfattar vargar från olika dela av världen och ellipsen i mitten innesluter hund-varg hybrider.

Vargarna Kaj har testat är markerade med blåa cirklar och hybriderna med en blå cirkel och en röd fläck i mitten. Den helröda hybriden tillhör den officiella finska vargpopulationen och vi ser tydligt att det är en hybrid.

Det är också uppenbart att så gott som alla testade vargar faller inom kategorin ”Varg”.

Den ensamma blåa cirkeln bland alla hundar är enligt populationsanalysen en vild sk. Tamaskan dog som skjutits som varg i licensjakten 2016. De finska myndigheterna har inte kommenterat fyndet.

2. Egenskaper

Då man ser på enskilda egenskaper visar det sig att flera vargar har ärvt egenskaper, som har sitt ursprung hos hundar. Den kanadensiska genetikern, emeritus professor Sheila Schmutz har i sina forskningar [Schmutz SM, Berryere TG, Barta JL, Reddick KD, Schmutz JK. (2007). Agouti seguence polymorphisms in coyotes, wolves and dogs suggest hybridization. J Hered. 98(4):351-5. Epub 2007 Jul 13.]  påvisat att den genvariant i Color Locus A (ASIP), som förorsakar rödaktig färg hos varg och kojote sannolikt är en följd av hund-varg eller hund-kojote hybridisering. Det finns fyra sk varianter (alleler): a^y, a^w, a^t och a. Allelen a^y är dominant, dvs. den uttrycks alltid framför eventuella andra alleler. Efter a^y kommer a^w och sedan a^t.

• Hundar med allelen a^y uppvisar alltid en rödaktig päls, typiskt för t.ex finsk spets.
• En varg skall alltid uppvisa a^w från båda föräldrarna, dvs. man skall se a^w/ a^w i Color Locus A.

Tabellen visar ett antal vargar där Kaj Granlund markerat med gul färg de vargar som inte uppvisar a^w/ a^w  i Color Locus A. Den äldsta kommer från Lappland (LA-2-81) år 1981 och sedan har vi tre stycken från 1997 i Norra Karelen (PK-1203-97, PK-1208-97 och PK-1250-97). Några bilder på dessa finns inte. Däremot ser vi hur egenskapen påverkar vargens utseende på nedanstående bild.

Vargarna i denna bild är avlivade 2016 i Juudinsalo, Norra Savolax. Den mörkgråa heter K1618 (a^w/ a^w) i tabellen och den röda K1622 (a^y/ a^w). I K1622 styr den dominanta allelen a^y vargens färgsättning och resultaten blir en ”finsk spets”. Samma röda nyanser ser vi på samtliga vargar med a^y/ a^w och denna egenskap ser ut att sprida sig.

Det finns också en svag misstanke att vargar med denna genvariant a^y också har ljusa klor. Ljusa klor (eller klövar) skall inte finnas i naturen. Svarta klor får sin färg av eumelamin och samtidigt som klorna blir svarta stärks de. Det finns inget vilt djur i vår natur som är beroende  av sina klor eller klövar och dessa är vita.

Vad är det som inte stämmer?

Kaj Granlund svarar:
– Vi vet med ”sannolika skäl” att genvarianten a^y härstammar hos hundar, men detta kan vi inte se i populationsanalysen. Trots detta är det populationsanalysen som gäller då man fastställer vargarnas härkomst.

- Jag anser att vår genetiska forskning borde satsa på att förklara varför dessa metoder inte ger samma resultat.

Harry Fredriksson
ansvarig utgivare

Han återupprepar Jägareförbundets slitna klyschor… ”gamla sägner”, ”lögner”, ”vandringssägner”, ”grundlösa påståenden”, ”rykten” etcetera…vilket är mycket tröttsamt.

Nils-Olof Olsson har på sin facebook-sida framlagt lite om sin bakgrund:

Nils-Olof Olsson har fungerat som sekreterare i Jägareförbundets Forskningskommitté!

Han har också fungerat som administrativ chef för Svenska Jägareförbundet och därmed har haft ansvar för arkivering av förbundets alla handlingar.

Nils-Olof Olsson gick på Östermalma med början 1964. Han kan knappast ha undgått vad som försiggått inom Svenska Jägareförbundet från mitten av 1960-talet och fram till våra dagar.

När jag ber honom lägga fram alla protokoll och övriga handlingar från Jägareförbundets Forskningskommitté väljer han att avsluta ärendet med total tystnad – VARFÖR?

Han uppmanar mig att ”Kom med ett enda fakta och inte rykten i andra eller tredje hand…”

Nils-Olof Olsson är en riktig lustigkurre!

Han kräver att jag skall komma med fakta – de fakta som Nils-Olof Olsson själv bokstavligen sitter på och inte lämnar ifrån sig!

Tyvärr är detta ett återkommande förhållningssätt från Svenska Jägareförbundet!

Jägareförbundet svarar inte på mail – ett ”tyst” erkännande

Jägareförbundet invaderar Riksdagshuset

Det är uppenbart att det finns något i dessa handlingar som Jägareförbundet inte vill offentliggöra!

Det finns många medlemmar i Svenska Jägareförbundet som är förtvivlade över vargsituationen i vårt land
.
Varför kräver de inte av sitt förbund att protokoll och övriga handlingar från Jägareförbundets Forskningskommitté offentliggörs?

Vargen som försvann från SVA.

Nils-Olov Olsson  var inte närvarande vid tillfället. Han fabulerar, sprider osanningar och rykten i andra eller tredje hand…

En som däremot var närvarande var Bernt Lindqvist, tidigare ordförande i Jägarnas Riksförbund och mångårig jurist i Jägarnas Riksförbund.

Bernt Lindqvists meritlista är lång.

I sitt förtjänstfulla arbete för den enskilde jägaren i Sverige blev han utvald av Jordbruksverket att ingå i en grupp av särskilt kunniga personer för att framarbeta möjliga metoder att förhindra utbredning av rabies i Sverige. Anledningen till att denna grupp bildades var ett stort rabiesutbrott i först Danmark och sedan i Finland 1988-1989.

Rabiesruppen var kallad till samling en tidig morgon vid SVA i Uppsala.

Kvällen innan hade det inkommit en trafikdödad varg till SVA. Som inledning av dagen skulle Rabiesgruppen få möjlighet att delta i obduktionen av denna varg.

På morgonen upptäckte professor Karl Borg att vargen hade försvunnit.

Vid en informationsträff i Baggbo 2015-03-21 berättade Bernt Lindqvist inför en åhörarskara om episoden.

Hör här den sanna historien

Harry Fredriksson
Ansvarig utgivare

Over 80 personer møtte opp til bygdedugnad for å lete etter døde og skadde sauer i Tolga og Rendalen i går.
… Läs mer

• att den politiska verksamheten i fråga om rovdjur (varg) är totalt lamslagen. I Sveriges riksdag har ett flertal ledamöter uttalat att ”det skulle vara politiskt självmord att ifrågasätta den förda vargpolitiken”.
… Läs mer

Läs  mer …

SLU vägrade lämna ut varg-dna och menade att det organiska materialet inte var att jämställa med offentlig handling. Nu slår Kammarrätten fast att SLU gjorde rätt skriver Dagens Juridik.
… Läs mer

Tre timmar med film ska stärka åklagarens bevisning i målet om den 30-åriga djurvårdarens död i Kolmården 2012, enligt Sveriges Radio.
… Läs mer