Vargen och dess kusiner
För 60 miljoner år sedan fanns det ett specialiserat mårdliknande rovdjur, Miacis, som utvecklades
till bland annat hunddjur och björnar. Hunddjurens utveckling kom igång på den nordamerikanska
kontinenten för 30 miljoner år sedan och vargens närmsta anfader torde vara
Canis lepophagus
, ett
litet hunddjur med smal skalle som förekom i Nordamerika och som också kan vara anfader till
prärievargen.
De första vargarterna antas ha uppstått för 4 miljoner år sedan. Bland de första kända arterna finner
vi
Canis priscolatrans
, en liten varg som påminner om rödräven. Denna spred sig över nuvarande
Berings sund till Eurasien. Utifrån dessa utvecklades först
Canis etruscus
och sedan
Canis mosbachen-
sis
. Snart hade dessa primitiva vargar spridit sig över hela Europa och den sistnämnda anses utgöra
vargens
(Canis lupus)
stamfader.
Vargens underarter delas i tre grupper:
1. Nordliga vargar: stora arter med stor hjärna och starka rovdjurständer som förekommer i Nor-
damerika, Europa och norra Asien.
2. Arabisk varg
(Canis lupus arabs)
.
3. Sydliga vargar: förekommer på Arabiska halvön och södra Asien. De kännetecknas av kort päls,
liten hjärna och svaga rovdjurständer. Det är troligt att hund och dingo härstammar ifrån denna
grupp.
Vargarna i centrala och östra Asien ligger i storlek mitt emellan de nordliga och sydliga vargarna.
Trots skillnader i ekologi och morfologi kan nordliga och sydliga vargar få avkomma.
Tamhunden klassificerades tidigare som en egen art
(Canis familiaris),
men behandlas idag ofta som
underart till vargen
(Canis lupus familiaris)
.
Bild 5. Vargens utbredning
