Kinaskarven/lVlellanskarven (Phalocrocorax
sinensis)
och Storskarven
(Phalocrocorax carbo) är
klart
olika
arter
vilket
bevisas
av deras
morfologi, anatomi
och
framför allt
av deras levnads
och
fortplaniningsbiologi.
Varfor
man
nu
absolut
vill
påstå
att skarvarna
är
,urrl.u
art
är
för
mig
en
total
gåta.
Detta speciellt
som
Kinaskarven
är en
svår
skadegörare
och
en
nykomling
i vår
fauna.
Det
är
sant
att
de
båda
skarvarterna
liknar
varandra
mycket
på
avstånd
trots storleksskillnaden
men gransångaren
och
lövsångaren
liknarju
varandra ännu mera och
dem
har ingen
försökt
att hänfora
till
sarnma
art.
Kinaskarven/lVlellanskarven
har
aldrig tidigare funnits
i
Finland! Alla
andra
påståenden
är
lögner.
Känske karnpen
för
att Kinaskarven
skall
få
foröka
sig
fritt
och ställa
till
med
elände
i
vår
natur
är
ett
steg
i
forsöken
att
utrota yrkesfisket
i
Östersjöornrådet helt? Den tanken är
inte
långsökt.
Jag
har
också
forvånat mig mycket
över
det motstånd
jag
rönt
närjag
tidigare
skiivit
upplysande om
Kinaskarven
och
framfor allt
har det
forvånat
mi{ atjag
därföi
också
fått
utstå
direkta hot.
För
ett par år
sedan
fick jag
"ftör
putticeringen
av
en insändare
ofil
skarven
ett mobiltelefonsamtal
som
sade
ätt
,,Det skulle
gå
mig
mycket
illa
om
jag
skriver
någonting mera
i
skarvfrågan!"
Samtalet
ringdes
med
ett
såkallat pre-payed
mobiltelefonkort
av det
rlug
to*
kan köpas
i
nännaste
R-kiosk. Det
kunde
därfor inte
spåras'
Jag
blev
också
tillsagd
att
jag
inte
överhuvudtaget borde
nämna
ens att
jag
fått
hotsamtalet.
Det
kvitterade
jag
omedelbat
med
två
tidningsinsändare
i
vilka jag
berättade om samtalet.
Jag
kände rösten
som
kom från
en
finländsk
myndighet via
tv
men kan
självfallet
inte bevisa det'
Jagtänkte
mig
att
eftersom det
visat sig
svårt att kunna
få
en längre
artikel
i
frågan publicerad
i
tidninspressen
så
skulle
det
vara bättre
med
en
liten
broschyr
med
forklarande bilder. En
sådan
kunde
uppbevaras
och
inte
kastas
Uort
iikt
en
gammal
tidning.
Den skulle
vara
praktisk
och upplysande
och
tryckerikostnaderna
är
inte
stora.
Jag talade rned
räff
många
olika
p".ron",
om
tryckerifinansieringen
och
fick
svaret
att
nog bör
ju
en
så
liten
,u-*u
kunna hittas men ingen giorde någonting.
Jag
hörde
aldrig någonting
mera.
För min del
som pensionär
tyckte iag
att
det
fick
räcka
med
att
jag
utför
skriveriarbetet
och tilläggsforskningen gratis.
Broschyren
har
sedan
dröjt
på
grund av diverse
yrkesuppdrag
i
Kina
och
Thailand
samt det
nästan
obefintliga
intresset
från
de
grupperingar vars
levebröd
är
hotat
på
grund
av
den
kinesiska
skarven. Kanske
de
också utsätts
för
påtryckningar?
Jag
kontaktade
bland
annat Äbolands fiskarförbund
angående
tryckerikoitnaderna men
fick
inte
ens
ett
svar.
Efter en lång
tid
när
det
Uå4aae
bli
dags
att fiirdigställa
broschyren
så
ruskade
jag
om
förbundets
ledning.
Svaret
dröjde
rnen
slutligen fick
jag
svaret att
förbundet
beslutat att
inte
delta
i
kostnaderna
likt
inte heller
de andra
fiskeorganisationerna
längs
