är
således
en
ny
invasiv,
främmande skadefagel sorn
aldrig
tidigare
haft
någonting
med
Finland att
göra.
Allt
annat
är enbaft
sagor
och
lögner. Man
ljr-rger
tyvärr rnycket
friskt
i våra dagar,
speciellt
när det
gäller
naturen!
Den som säkert vet detta
ärjag
själv
som
i
sexton
år
varit
huvudansvarig
for
Helsingfors Universitets Zoologiska Museums samlingar,
Finlands
Zoologiska Nationalsamlingar,
samt dessutom under
tre år
i
början
av
1960
talet
varit
studerande
i
samma hus.
Fridlysningen inom
EU
har hävts och det är
nu
de
enskilda
staterna
som
bestämmer
vad
de
vill
göra med kinaskarvarna.
Skulle en
strykande
ungfågel
av
storskarv
i
rnisstag
skjutas
i
Finland som kinaskarv
är
det
ingenting
drarnatiskt
för
storskarven är normalt
jaktvilt
i Norge. Finland
har
följaktligen
inget
ansvar
heller
for
Storskarvens existens
eftersom
den inte
ens
häckar
här
eller
flyttar
igenom
vårt
land
som
vuxen. Det
finns
ingen orsak
att fortsätta att
fridlysa
kinaskarven! Den är
en
total nykornling
ivår
fauna
och en
inkräktare. Den
har
absolut ingen hemortsrätt
här
utan
bör
enbart
betraktas
som
den
skadefågel
den
utgör.
Till
Syd-
ocli
Mellaneuropa
härntades
den med början
på
1580
talet
och har alltså där eventuellt
en
diskutabel
hemoftsrätt men
inte
i
Finland.
"frr; i*
n&',##,än
(lngfågel
av kinaskarv,
Phalocrocorax
sinensis
på
stranden
vid
min
s
ontmarstuga i
l{ykarleby
i
crugust i.
