kvalitetsfisk
på upp
till
ett
kilo
eller
större och av
denna
orsak har
de
använts
i
yrkesfiske
i
Kina
under
årtusenden.
Under häckningstiden tar
den
dock helst
liten,
såkallad
skräpfisk
eftersom den
inte
sönderdelar
fisken
åt ungarna. De
måste
kunna svälja fiskarna hela.
Av
denna
orsak
ger
studierna av skarvarnas
spybollar
från
liäckningsplatserna
en
helt
felaktig
bild
av
storleken
på
skarvarnas bytesfi
skar.
Kinaskarven
har aldrig
tidigare häckat
i
Finland
och inte
heller
påträffats
här.
Fantasihistorierna
om
häckning
för
hundratals år
tillbaka
är
bara lögner som
helt
saknar
grund.
Inga belägg
har funnits eller finns för
påståendet.
Inte har den heller,
trots att
det
ofta
hävdas,
blivit
funnen
som
subfossila ben
vid
stenåldersboplatser
varken
hos
oss
eller
i
övriga
Europa.
De
subfossil
som
påträffats har
bara
kunna
bestämmas som
varande av skarv
och
det
har
då
varit
av storskarv
eller
toppskarv.
Inte kinesisk
skarv.
Det första fyndet
av
kinaskarv
i
Finland utgjordes
av
ett inkomplett
skelett med
skalle
som
hade
hittats
på
en strand
i
Åboland
i
början
av
1980
talet.
Skallen felbestämdes dock
till
ett
litet
exemplar av storskarv. Det fanns
närnligen
inget som
helst
järnförelsematerial
tillhörande
kinaskarv
på
Zoologiska Museet ännu
i
det
skedet.
Skallen har
märkligt
nog inte
kunnat
återfinnas.
Kinesiskfiskeskarv
fotograferad
vid
Li-floden
i Kina.
