Mellanskarven,
den
Kinesiska
skarven.
Phalocrocorax
sinensis.
År
1798 beskrev Bh-rmenbach den
Kinesiska
skarven
vetenskapligt
under
namnet Pelecanus sinensis
som
senare,
likt
gallande
Storskarven,
ändrades
till
Phalocrocorax sinensis. skarven
från Kina.
Trots
att
den
Kinesiska fiskeskarven
redan då
var välkänd
i
Mellaneuropa och
Italien
så
visste
Blumenbach
mycket
väl
atI
den härstammade
från
Kina
och
använde
sig
därför
av
ett skinn
härstammande
från Peking
som
typexemplar.
Den kinesiska skarven
hade
nämligen
redan med
början på
1580
talet
inforts
av människan
till
Europa och denna
import
fortsatte
i
över tvåhundra
år.
När
holländarna
öppnade handel med
Kina
så
inledde
de
importen
av
de
kinesiska fiskeskarvarna
som
de
hade sett
användas
vid
yrkesfiske
i
de
kinesiska
floderna och
sjöarna. Holländarna hade
storligen
imponerats
av
skarvfisket och av
hur
yrkesfiskare
anväude
sig
av tama skarvar
eftersom
skarvarna
främst fiskade
stor
kvalitetsfisk.
Sportfiske
med
skarv
blev
därigenom snabbt
till
ett
mode bland
Europas aristokrater
och
upplärda
fiskeskarvar köptes och
såldes fiör stora
summor
som
dyrbara gåvor
furstama
emellan.
Mest
forekom sportfisket med kinaskarv
i
Holland,
Italien
och
England.
I
England
fanns
till
och
med hovtjänsten
"Master
of
the
Royal
Cormorants"
(Kungliga
hovskarvmästaren).
Naturligt
hade
den
kinesiska
skarven
aldrig
förekommit
väster
om
Aralsjön. Den
kinesiska
skarvens
historia
i
Europa har
sedan
2008
mycket väl
utretts av den
svenska
biologen
Christer
Olburs.
Redan
tidigt
forekom
lössläppta
eller
forrymda
exemplar
av
den
kinesiska skarven över mellersta och
södra
Europa där de fann sig
väl
till
rätta och
började
häcka
litet
här och
där.
Något problem utgiorde
dessa
skarvar
for
det mesta
inte eftersom
de
inte var
fredade utan man kunde
fritt
forstöra häckningskolonierna
och därmed
kontrollera
populationerna.
Skarvfiskehobbyn
flörsvann
så
småningom,
främst
på
grund
av
adertonhundratalets
många
krig
och
praktiserades knappast
alls
mera
vid
I
900
talets början
när
dödsstöten
för
denna
hobby sannolikt
gavs
under
flörsta
världskriget.
Skarvarna fanns
dock
kvar
som
av
i
misstag
eller avsiktligt
inplanterade
i
Europas natur.
Den
kinesiska
skaryen
och
storskarven
är biologiskt helt olika.
Den
kinesiska
skarven
häckar
i
stora
kolonier
och lever helst
i
f?irskvatten
eller
brackvatten.
Den
häckar helst
på
marken
på
låga skär
och
i
träd vilket
storskarven
aldrig
gör.
Kinaskarvarna
fiskar
helst
i
flockar
i
ked och
driver
på
det
viset fisken
framför
sig
och
tömmer därigenom
snabbt stora områden
på
fisk. När fisktillgången minskat
vid
en
häckningskoloni
så
flytar
kolonin
till
ett
annat
område.
Den
kinesiska
fiskeskarven
tar
helst
mycket
stor
