Rovdjur: Många forskare drar sig för att visa fram sin forskning. Det är en stor förlust för samhället, skriver Anna L. Ottosen och Jørgen Klein.

Petter Wabakken, en av landets främsta experter på varg, har i snart 40 år sett det som en viktig uppgift att lyfta fram kunskapen från rovdjursforskningen till allmänheten. Detta har han gjort trots stora personliga uppoffringar bestående av bland annat upprepade angrepp på hans fackliga och personliga integritet som forskare.

¤ Av: konstituert rektor Anna L. Ottosen og prorektor forskning Jørgen Klein, Høgskolen i Innlandet ¤

Det är ingen överdrift att säga att vargen skapar större splittring i befolkningen och högre temperatur i debatterna än de flesta andra teman i Norge. Och det är kanske inte så konstigt. Här finns det näringsintressen på spel, starka känslor i rörelse som rädsla och fruktan, och inte minst hårdnackade fronter mellan anhängare och motståndare till varg i norsk natur. Det krävs mod till att stå fram i sådant klimat och försvara kunskapens plats. Olika intressegrupper har en tendens till att sikta mot budbäraren:

- Forskningsresultaten stämmer inte med vårt synsätt och måste därför vara manipulerade. Pratar vi här om en forskare som en fuskare?

Omdömet om forskningsinstitutionerna är också i fara om en forskare blir avslöjad för oredlighet eller fusk. Därför har universitet och högskolor ”forskningsetiske retningslinjer og forskningsetiske utvalg” som handlägger eventuella misstankar. På nationell nivå finns  ”Nasjonalt utvalg for gransking av uredelighet i forskning” som också jobbar med förebyggande arbete, rådgivning och granskning av enskilda ärenden angående möjlig oredighet i forskning.

Petter Wabakken har nyligen gått igenom en sådan runda. Det var intesseföreningen Naturen for Alle som framförde påståenden om att några av Wabakkens forskningsresultat var manipulerade. Ärendet blev behandlat i högskolans forskningsetiske utvalg, som 4 april 2016 gjorde följande slutsats:

«Utvalget har inte på någon punkt kunnat konstatera att den anklagade har begått vetenskaplig oredlighet».

Det nasjonale Granskingsutvalge orienterades rutinmässigt om handläggningen av ärendet och tog orienteringen till behandling i möte 22 juni 2016.

Naturen for Alle överklagade därefter ärendet till det Nasjonale Granskningsutvalget. På mötet i Granskningsutvalget 14 december 2016 blev det beslutat att ärendet skulle vinna på att inhämta mer information om rådata och datainsamling från forsknngsmiljön på Evenstad. Granskningsutvalget behandlade därefter ärendet i möte 13 januari 2017, och fattade följande beslut:

«Ärendet avvisas från realitetsbehandling i Granskingsutvalget eftersom det anses som uppenbart grundlöst, jf. forskrift til forskningsetikkloven § 6 første ledd. Beslutet är enhälligt».

Det skall också tilläggas att dekan ved Avdeling for anvendt økologi og landbruksfag flera gånger har inbjudit Naturen for Alle till att möta rovdjursforskarna på Evenstad. I ett sådant möte kommer de att kunna stilla sina frågor och få svar direkt  från forskarna om bland annat forskningsmetoder, resultat  och förmedlingsstrategi. Det kunde ha blivit lärorikt för alla parter, men Naturen for Alle har konsekvent tackat nej till dessa inbjudningar.

Detta har Granskningsutvalget tagit till sig och gör följande uttalande:

«Utvalget uppfattar att öppenheten runt den forskning som högskolan utför är mycket god, och att det vill tjäna högskolan att fortsätta med denna öppenhet även om området det forskas på är konfliktfyllt. Utvalget förutsätter att klaganden (Naturen for Alle, Granskningsutvalgets anmärkning) tar emot erbjudandet om dialog runt denna forskning framför att framföra anklagelser som oredlig och oetisk»

Forskare måste självklart finna sig i att deras forskning ifrågasätts och som kräver svar. Men när man insisterar på att detta enbart skall ske genom medierna, eller i formella granskningsprocesser, är det lätt att förstå att forskare upplever det som angrepp på personlig och facklig integritet och inte som reella bidrag till utökad kunskap och konstruktiv samhällsdebatt.

Många forskare drar sig för att visa fram sin forskning och göra den expertis de sitter inne med tillgänglig. Offentliga forskare är lätta att «ta» och forskarna vill hellre använda sin tid till att producera ny kunskap än att försvara sig i medierna. En stor del av resultaten från norsk forskning kommer därför aldrig till användning. Det är en stor förlust för samhället.

Vi måste därför glädja oss åt forskare som Petter Wabakken som vågar att göra resultaten från sin forskning tillgängliga för allmänheten och därmed bidrar till att främja en kunskapsbaserad debatt. I vår tid är det särskilt viktigt att forskare törs förmedla sin forskning till offentligheten, också inom kontroversiella teman. Här har Petter varit en förebild, något som bland annat resulterade i att han tilldelades högskolans förmedlingspris år 2010.

(Översättning: Harry Fredriksson)

 Länk till originalartikeln på
… Läs mer