Kaj Granlund, författare till ”Vargens Europa”
Kaj Granlund har i flera år kämpat mot de finska myndigheterna om rätten att få vargarnas genotypdata som samlats under de senaste 20 åren. Nu är valserna slutkörda och HFD har gett sin dom i saken. Datat är hemligstämplat, men hör och häpna…
Jag fick för några dagar sedan möjlighet att ställa några frågor till Kaj Granlund som etablerat sig som mycket kunnig inom vargens genetik och morfologi. Han är nyligen hemkommen ifrån USA där han varit inbjuden som föredragshållare:
Hur kommer det sig att du blev intresserad av vargarnas genotypdata?
- Under åren 2013 – 2015 hjälpte jag försvaret i det sk. Perhofallet. Det var alltså fråga om ett fall där ett antal jägare ertappats för tjuvjakt men de hävdade att det inte var vargar utan hybrider. Polisen valde för säkerhets skull att förstöra kropparna och försvaret fick endast tillgång till vävnadsprover från de avlivade djuren. Eftersom kropparna saknades, beslöt domaren att bevisbördan låg på åklagaren som skulle bevisa att en artsbestämning kunde göras enbart med dna.
Vilken roll spelar genotypdata?
- De vävnadsprover som försvaret fick var i sig värdelösa, eftersom vi inte hade någon genetisk referenspopulation till vårt förfogande. Det var alltså viktigt att försvaret skulle få tillgång till samma genotypdata, som åklagarsidan använde. Med genotypdatat kunde försvaret ha låtit undersöka vävnadsproverna och referensdatats validitet.
Ni fick aldrig tillgång till samma material som åklagaren?
- Nej tyvärr gick vi till tingsrätten med förbundna ögon och förlorade den första kampen. Vi kunde varken verifiera eller ifrågasätta åklagarens s.k. bevis.
Du nöjde dig inte med resultatet?
- Nej, det gjorde jag inte, utan jag skickade en skriftlig ansökan till Uleåborgs Universitet som på den tiden ansvarade för vargforskningen. Universitetet sade nej och jag överklagade beslutet till Norra Finlands Förvaltningsdomstol. Förvaltningsdomstolen lade min överklagan på is tills Högsta Domstolen hade behandlat ”hybridjakten”. När jägarna blivit dömda, gick min process vidare efter en paus på ett drygt år i förvaltningsdomstolen. Sedan kom beslutet snabbt. Granlund får inte tillgång till genotypdatat utan det är hemligstämplat.
Du gick vidare till Högsta Förvaltningsdomstolen?
- Det gjorde jag för jag ville ha ett beslut i saken även om det inte hade någon större betydelse för de dömda jägarna.
Och nu kommer vi uppenbarligen in i en märklig vals om jag förstått dig rätt?
- Hösten 2017 råkade jag leta på google för att se vad som fanns skrivet om de markörer som Finlands vargforskning använder och jag hittade hela Finlands officiella referensdatabas som bilaga till två vetenskapliga forskningar som publicerats av Wiley & Sons Publishing. Datat hade lagts ut på internet redan år 2014 av Uleåborgs Universitet. Hela materialet var alltså offentligt på internet under den period jag kämpat mot de finska myndigheterna och rättssystemet. Jag informerade HFD om att allt det material som jag var ute och letade efter är offentligt.
Avbröt du processen?
- Absolut inte! Jag ville att HFD officiellt ge mig tillstånd till materialet och den 26.3.2018 faller domen. Jag får inte tillgång till materialet utan det är hemligt trots att det är offentligt på internet. Jag kunde inte låta bli att fråga HFD om jag har rätt att ladda ner det officiella materialet från Wiley & Sons websida. HFD har inte svarat på frågan.
Vad tänker du idag om denna vals?
- Det är helt otroligt hur liten respekt våra domstolar har för de elementära mänskliga rättigheterna som preciseras i olika internationella överenskommelser. Dessa rättigheter reglerar relationen mellan statsmakten och individen och fastställer samtidigt vissa skyldigheter som staten har gentemot individen. Trots att Finland förbundit sig vid dessa lagar, trampar staten helt oberörd på individens rätt.
- Myndigheterna förstörde det enda bevismaterial som försvaret hade, dvs. varghybridernas kroppar.
- Domstolen krävde att åklagaren skulle bevisa att dna räcker till. När det visade sig att de metoder som Uleåborgs Universitet använde inte kunde avslöja sk. F3-hybrider dömdes jägarna för att eventuellt ha skjutit hybrider vilket inte var olagligt och därigenom strider domen mot de mänskliga rättigheterna.
- Myndigheterna gav ej försvaret tillgång till det genetiska referensmaterialet, utan de åtalade fick kämpa med förbundna ögon. Även detta beslut strider mot de mänskliga rättigheterna och allmänt accepterade rättsprinciper (equality of arms).
- Min överklagan gällande referensmaterialet förhalades i FD tills beslutet inte hade någon betydelse för de åtalade jägarna.
- Materialet har hela tiden varit offentligt men jag har nu i princip förbjudits av HFD att använda materialet.
Finns det något man kan göra åt saken?
- I en stat där rättssystemet bara är en kuliss, är gemene man bara en statist och skattebetalare.
Harry Fredriksson, ansvarig utgivare
