Vi hör ständigt om ”genetiskt viktiga” vargar som dyker upp i Sydskandinavien, efter att de har passerat de finska renbetesområdena på sin vandring från sydöstliga delar av Finland.

Vargforskaren Wabakken redogör också för oss om vargar som vandrar 1000 till 1300 km. En förutsättning för en sådan jämn utvandring är att vi har en stor eller ökande vargpopulation i Finland.

Hur det står till i den finska vargpopulationen – där dessa vargar påstås skall komma ifrån – det hör vi inte någonting om från NINA. De nämner ingenting om vad finska vargforskare har att berätta.

I Finland har det gjorts 2 stora undersökningar om hur långt ungvargar vandrar innan de slår sig till ro och bildar revir. Den ena gjordes på 60 djur. Genomsnittet i bägge undersökningarna var på 97-98 km, alltså under en tiondel av vad NINA-forskarna påstår inför oss. Nästan ingen har vandrat längre än 450 km.

Flera forskare har kartlagt variationerna i den finska vargstammen. Den senaste är genetikern Eeva Janson som följde stammen i en 15-års period, och detta publicerades i ett doktorsarbete under 2013. Här berättar hon om en vargstam i kraftig tillbakagång. I slutet av perioden var den effektiva storleken under 50 individer – med ett totalantal på max 130 individer. Effektiv storlek under 50 räknas som kritisk.

Invandringen från Ryssland har i det närmaste upphört, därför att det ryska beståndet också är i tillbakagång. Det är på gång med att uppstå en markant genetisk skillnad mellan finska och ryska vargar pga av detta. Avståndet i km mellan dessa stammar är bara en bråkdel av avståndet som finska vargar måste vandra för att komma hit till Sydskandinavien.  Denna undersökning sätter därför NINA-forskarna i ett något underligt ljus när de stadigt kommer med påståenden om nya individer som tar den långa vägen till oss från den lilla, och den alltmer isolerade finska stammen.

NINA hävdar också att den Sydskandinaviska vargstammen uppstod genom naturlig invandring från Finland tidigt på 1980-talet.

Finska forskare berättar att den finska vargstammen genomgick en flaskhals (minimi-storlek) på 70-talet och att det inte fanns föryngringar av varg i Finland förrän i mitten av 90-talet, då invandringen från Ryssland ökade pga att gränsstaketen försvann. Finska gränsvakter registrerade bara 2 vargspår som korsade gränsen från Finland till Sverige under 70-talet. Det rimmar också här dåligt att en finsk vargstam, utan föryngringar – skulle genomföra utvandringar på 1200 km till Trysilstrakterna och där börja bygga upp en helt ny stam i Sydskandinavien.

Genetikern Sundqvists doktorsgrad från 2001 påvisade att det endast är 0,4% chans för att NINAs påstående om naturlig invandring från Finland stämmer med verkligheten. Alternativet är att vår vargstam kommer ifrån olovligt utplanterade vargar. En majoritet i Stortinget har nu beslutat att vi skall få en neutral genetisk undersökning om var vår vargstam kommer ifrån. NINAs publikationer – eller brist på sådana – visar att de här har svikit sitt samhällsuppdrag som neutral forskningsinstitution.

Översättning: Harry Fredriksson

Anmärkning:
NINA = Norsk Institutt For Naturforskning, Norges motsvarighet till Grimsö Forskningsstation när det gäller varg.