Från Folkaktionen Ny Rovdjurspolitiks debatt-duell i Orsa 22 maj 2016

Stora brister inom vargforskningen i Finland/Sverige/Norge är nu på väg att avslöjas.

Vargforskarna har inte kunnat bekräfta att det är äkta vargar som är föremål för deras forskning,

Med dessa ord klargjorde professor Eirik Granqvist hur felet har uppstått, citat:

”Om en DNA-analys visar att ett djur är en varg, men djuret inte ser ut som en varg, då är det ingen varg. Så enkelt är det!

Och nu kan jag också ge nyckeln till varför det är så krångligt med DNA-analyserna på varg. I Finland samlades systematiskt genetiskt material från samtliga vargar som kom in till viltforskningen och som sköts eller annat och det materialet sändes vidare för genetiska studier och som referensmaterial helt enkelt för att den finländska lagen kände inte till fritt levande hybrider i naturen.

Allt som sprang på fyra ben och såg ut som något slags varg, inklusive ryska gränshundar, klassades som varg. Och det här materialet ligger till grunden för jämförelsematerial då det gäller DNA.

Så nu vet vi var felet har uppstått!”

Det förefaller mycket troligt att vargforskarna själva känt till detta fenomen men valt att inte lyfta fram det i debatten.

(De valde också att hålla tyst om A-K Sundqvists utredning 2001 som visade att det inte finns släktskap mellan sydskandinaviska vargar och vargar från Finland/Ryssland. Detta utredningsresultat skulle naturligtvis ha avslöjat den länge framförda lögnen att vargarna skulle ha vandrat  på egna ben till Sverige och Norge från Ryssland via Finland.)

Halvard Dahle, norsk läkare (kirurg) och utbildad veterinär, skriver så här när det gäller vargforskarnas val av metod för DNA-analyser, citat:

” I stället för att använda gyllene standard för att kartlägga människors vandringar – Y-kromosom-haplotyper – så använder NINA en metod med att analysera de andra kromosomerna i cellkärnan för att kartlägga vargarna. Vad grundar sig detta på?

Denna metod ger mer utrymme för ‘tolkning’, därför att dessa kromosomer halveras och ‘omfördelas’ för varje generation. Här måste det göras analyser där man lägger in enskilda individer i ett diagram där avståndet mellan punkterna visar släktskapet.”
… Läs mer

Vi tycks inte kunna räkna med att de personer som har som yrke att bedriva forskning på ”varg/-hybider” frivilligt skall avslöja vad som egentligen pågår.

Det är hög tid för beslutande politiker i de nordiska länderna att ställa krav på granskning av den etablerade forskningen!

Harry Fredriksson, ansvarig utgivare