LARS KRISTIAN STEEN

(Översättning: Harry Fredriksson, Leksand)

- Jag menar att det bör tillsättas en granskningskommitté för att undersöka om vargarna i Syd-Skandinavien dök upp genom illegal utplantering, säger biolog och forskare Øyvind Øverli vid Norges Miljø- og Biovitenskapelige Universitet (NMBU).

Øverli hänvisar till att allt fler framför frågor omkring vargarnas återkomst. Organisationen Naturen for alle har också nyligen anmält vargforskare vid Høgskolan i Hedmark (HiH) till De Nationella Forskningsetiska Kommittéerna.

- Tidigt på 2000 talet publicerade genetiker vid Uppsala Universitet att dagens svensk-norska vargstam inte var besläktad med den ursprungliga skandinaviska vargen, men var däremot besläktad med en finsk-rysk vargstam, säger Øverli.
Samtidigt tog Øverli sin doktorsgrad vid samma fakultet, och har sedan följt med i debatten om huruvida denna stam kan räknas som naturlig i våra områden.

Naturligt eller illegalt
- En frisk debatt har uppstått om djuren som har ersatt den ursprungliga – nu utdöda – skandinaviska vargen är en produkt av naturlig invandring från öst, eller har blivit utplanterad av människor, säger Øverli.

Han upplever det fascinerande att olika experter kan dra så vitt skilda slutsatser utifrån samma data. I förhållande till vargdebatten pekar Øverli på att det också är bevisat betydande genetiska skillnader mellan nuvarande skandinavisk och finsk-rysk varg.

- Förvaltningen anser trots detta att invandrade djur med största sannolikhet har finsk-rysk härkomst. De har då jämfört med ursprungligt bestånd, hundar och finsk-ryskt bestånd, säger Øverli.
Han anser att sådana undersökningar endast visar att de hitkomna djuren är mer likt finsk-rysk varg än några av de andra som de jämförts med. Inte att de är därifrån.

Granska genetiken
– Det hade varit mer naturligt att jämföra med frilevande djur i de nordvästliga gränsområdena mot Norge. Den viktigaste poängen är att genetiken endast kan påvisa var ett djur har kommit ifrån, inte hur det har förflyttat sig, eller har förflyttats. Så enkelt är det. Säger Øverli.

För att avsluta debatten om utplantering menar Øverli att det krävs både mer detaljerade genetiska undersökningar, en grundlig undersökning av de faktiska förhållandena i ärendet.

- Det måste till en grundlig genomgång av vittnen och dokumentation, som till exempel importtillstånd, utfört av en objektiv part, säger Øverli.

Han hänvisar till att en granskningskommitté på sin tid föreslogs i Stortinget efter debatten som uppstod under 2003. En sådan kommitté var oönskad av miljöministern efter order från dåvarande Direktoratet for naturforvaltning.

– På 70-talet förelåg detaljerade planer på vargutsättning i offentlig regi. Pådrivarna för detta projekt, bland dem framträdande personer i forskning och förvaltning, hävdar hårdnackat att detta aldrig blev satt i verket på grund av stort motstånd, säger Øverli.

Han hänvisar vidare till att så sent som 1993 uttalade dåvarande statssekreterare i Miljøverndepartementet Børre Pettersen i en intervju med tidningen Glåmdalen att ”Strövande handjur kommer att bedövas och utplanteras i områden där vi tror att hondjur är i färd med att markera revir”.

- Intressant nog förefaller det finnas lika omfattande planer i dag, utarbetade av det svenska Naturvårdsverket, att i nära framtid stärka vargstammen i Sverige med djur importerade från Ryssland, säger Øverli.

BEGRÄNSNINGAR
«Genetiken kan bara visa var ett djur kommer i från, inte hur det har flyttat på sig, eller har blivit förflyttat.»

ØYVIND ØVERLI, BIOLOG OCH FORSKARE

Läs också: Svenskene vil sette ulvevalper fra dyreparker ut i naturen for å redusere innavl

Vargforskarna Øystein Flagstad och Petter Wabakken vill inte kommentera Øverlis förslag om att låta en kommitté granska upphovet till dagens vargstam i Norge.

Vill inte ha vargundersökning
Fackdirektör Morten Kjørstad i Miljødirektoratet anser inte att det har framkomit nya saker de senaste åren som gör ytterligare granskning av vargens härkomst aktuell.

- Påståendena om illegal utplantering av varg i Norge och Sverige har florerat under lång tid, utan att det har varit möjligt att verifiera dessa, säger fackdirektör vid viltsektionen i Miljødirektoratet, Morten Kjørstad.

Han hänvisar till att det finns väldigt mycket kunskap om vargen som art – och speciellt om den i Skandinavien.

- Vargen i Norge och Sverige har forskats på och övervakats under många år. Vi har därmed enormt med detaljkunskap om speciellt vargen i dessa länder, säger Kjørstad.
Han understryker att varken kunskap om genetik eller andra förhållanden tyder på att det någon gång har utplanterats varg i Skandinavien.

Økokrim på spelplanen
– Utplantering av varg skulle i så fall ha varit allvarlig faunakriminalitet – och är självklart ett förhållande som Miljødirektoratet är minst lika intresserat av att förhindra som alla andra, säger Kjørstad.

Han hänvisar till att flera påståenden om ulveutsetting er undersøkt gjennom årene.

- Bland annat har Økokrim undersökt påståenden om illegal vargutplantering, med slutsatsen att de saknar grund. Vi ser inte heller att det tillkommit nya moment under de senaste åren som gör ytterligare granskning av vargens härkomst mer aktuell, säger Kjørstad.

Väldigt anpassningsbar
Han hänvisar till att det pågår kontinuerligt arbete – både på forsknings- och övervakningssidan – med användning av bland annat DNA-analyser i övervakning av varg.

- Granskar ni också vilka genetiska eller miljömässiga faktorer som ligger bakom oönskat beteendemönster hos vargarna?

- Om det med oönskat beteendemönster menas att individer av varg kan uppträda nära människor och mänsklig aktivitet, så är svaret att vargar är väldigt anpassningsbara djur. Det är på inget sätt ovanligt att varg kan uppträda nära folk varken i Skandinavien eller på andra platser i världen. Vargen kan helt anpassa sig till människor. I de flesta delarna av världen är de också tvingade till att göra det, säger Kjørstad.

Undersöker oönskat beteende
Han understryker att en del rovdjur med oönskat beteende har följts upp, men väldigt få situationer med varg. Det kan, enligt Kjørstad, vara till exempel björn som har mist mycket av den naturliga skyggheten för människor – och söker mat bland sopor.

- Vi undersöker då om det är sjukdom eller andra förhållanden som skapar oönskat beteende. Årligen följs sådana situationer upp beträffande björn. I några fall väljer vi då att fälla sådana björnar. Vi har hittills inte haft sådana situationer med varg, säger Kjørstad.