Kategorier

Arkiv

GÅR MÄNNISKAN MOT EN KONFLIKT MED VARGAR?

Kaj

Abstrakt

Konflikter mellan människor och vargar i Europa utgör ett växande problem för människor på landsbygden och ett hinder för bevarandet av vargen. Vargens attacker mot boskap och hundar ökar med att vargpopulationen växer. Mindre uppmärksamhet visar våra myndigheterna däremot mot risken att vargar attackerar människor då de tillåts vistas bland bebyggelser utan risk för att bli flyttade eller avlivade. Historien visar emellertid att risken för vargattacker mot människor ökar i förhållande till den växande vargpopulationen, och sagan om den trygga och lekfulla vargen godtagits av den urbana människan för att hon misstolkat unga vargars beteende.

Jag samlade rapporter och statistik om vargens attacker mot människor under de senaste tre seklen och fann ett för djur typiskt beteende som vargar tillämpat i sina attacker under gångna tider. Samma beteende anser indiska forskare fortfarande vara normalt bland vargar i Indien.

 

Introduktion

Historiskt har vargen spridit sig över hela det norra halvklotet och över allt inom sitt område har den förorsakat konflikter med människor och boskap. Konflikterna mellan vargen och boskapsskötseln har sannolikt varit grundorsaken till att vargen så småningom utrotades i västra Europa [6]. Däremot har mindre uppmärksamhet riktats mot vargarnas attacker mot människor. All dokumentation om dödsfall förorsakade av vargar är fragmenterad och hittas närmast i folkbokföringen som under gångna tider hölls av prästerna på orten. Vargens attacker mot människor och särskilt barn är troligtvis en annan orsak till att vargen utrotades under gångna sekel.

Alexander Tikhonov är chef för Rysslands jakt­myndighet och uttrycker sina åsikter om vargen med orden: “ju flera vargar vi har, desto större blir problemen ”. Detta är alltså den enkla orsaken till att människan i alla tider har kämpat mot vargen. De första ”skottpengarna” på varg rapporterades redan från antikens Grekland då arkont Solon erbjöd fem silver drakma i belöning för varje dödad varghane och en drakma för varje dödad vargtik [8]. I Sverige och Finland togs skottpengen i bruk år 1647 efter att vargarna hade utrotat både älg-och renpopulationerna, och började härja bland boskap. Skottpeng betalas fortfarande i flera repub­liker i Ryssland och t.ex. Republiken Sacha betalar över 400 US dollar i skottpeng för varje dödad varg.

Den systematiska jakten av vargar påbörjades i Frankrike mellan åren 800 – 813 då Karl den store  grundade ett truppförband bestående av varg­jägare som kallades för louveterie. Detta trupp­förband hade som uppgift att reducera varg­populationerna under medeltiden [11]. I början av 1800-talet fanns det fortfarande över 5000 vargar i Frankrike (20 gånger landets nuvarande population). Enbart under år 1883 avlivades 1386 vargar och många flera förgiftades av dessa trupper.

Truppförbandet finns fortfarande och kallas för de Kungliga vargjägarna (louvetier royal).

Under medeltiden systematiserades utrotandet av vargen i Nord-Europa och arbetet fortsatte långt in på 1800-talet. Jakten effektiviserades då man år 1818 uppfann giftet stryknin och eldvapen blev allt allmännare i jakten på varg.

Att vargen är en svårjagad viltart framgår ur resul­tatet av Sveriges och troligen världens största drevjakt som någonsin förekommit vid det s.k. ”Moraskallet” 1856. Moraskallet genomfördes under midsommarveckan 1856, och omfattade Mora och angränsande socknar med flera mils radie. Antalet drevkarlar var 4 000 förutom alla passkyttar och övriga medverkande, totalt drygt 4 500 personer. Rovdjursskallet pågick under tre hela sommardagar med långa ljusa, kvällar. Detta gigantiska folkuppbåd genomfördes med närmast militär noggrannhet och disciplin. Slutresultatet efter tre dagars intensiv drevjakt blev 23 björnar och 2 (två) vargar. [7]

Efter all misär som den stora vargpopulationen för­orsakade befolkningen på landsbygden var det klart att vargen ansågs vara en ohyra som skulle utrotas (Detta bör jämföras med vår attityd gentemot malaria eller tuberkulos idag. Kanske det någon gång i framtiden visar sig att dessa bakterier och parasiter påverkar vårt ekosystem och sålunda bör återställas i vår natur med påståendet att de inte är farliga för människan.).

På 1960-talet fanns det endast ett fåtal vargar i Sverige och den sista avlivades 1966. I Danmark utrotades vargen redan på 1700-talet och Norges sista varg avlivades år 1973. I Central-Europa minskade vargpopulationerna kraftigt i början av 1800-talet främst på grund av den omfattande jakten och dels också beroende på de kraftigt minskade bytesdjuren. I Bayern avlivades den sista vargen 1847 och vargarna försvann från Schweiz före slutet av 1800-talet. Efter år 1966 var vargen praktiskt taget utrotad i hela Skandinavien. [5]

Efter att vargen fridlysts på 1970-talet har den återvänt till Skandinaviska halvön [5]. Samma trend har observerats i alla länder över hela Västeuropa. [10]. Samtidigt har den urbana befolkningens positiva inställning till våra rovdjur ökat med den följd att de människor som har minst erfarenheter om vargar och andra rovdjur har den mest positiva och toleranta attityden gentemot dessa. [9].

Detta har i sin tur lett till ökade konflikter mellan människor som bor i städer och de som försöker förtjäna sitt levebröd på landet bland dessa vargar.

Erfarenheterna verkar också peka åt det hållet att återställningen av rovdjuren i vår natur blir en fråga om att lösa konflikter mellan människor och vargar och inte en fråga om ekologi [15,16], [17].

Mest är människor rädda för att bli skadade eller dödade av rovdjuren. Tigrar, lejon, leoparder and och björnar attackerar människor och hundratals människor blir  dödade varje år. Trots att frågan om vargens farlighet för människor är omstridd rappor­terar människor som bor inom vargrevir att de är rädda för vargarna (Denna attityd bör jämföras mot människors attityd gentemot vilda hundar i vårt samhälle.).

I denna rapport diskuterar jag data om vargens attacker mot människor och boskap under de senaste seklen och försöker besvara frågan: “kommer historien att upprepa sig själv?”

Vargar och boskap

Farley Movat skriver i sin berömda bok “Never cry wolf”:

“Vi dömer inte vargen för vad den är utan för vad vi avsiktligt och felaktigt vill att den skall vara: en mytologiserad personifiering av en barbarisk och hänsynslös mördare vilket i själva verket bara är en projektion av oss själva.”

I detta avsnitt vill jag understryka orden  barbarisk och hänsynslös och påminna om vad Lapplands samer anser om vargen: “vargen skulle inte utgöra något problem om den bara dödade det som den äter”. Rapporter om vargarnas framfart bland boskap och renar i både Europa och Ryssland stöder detta påstående.

Det första försöket att beskriva de skador vargen förorsakar åt boskapen i Ryssland gjordes av V. M. Lazarevskij år 1876 [1]. Han baserade sin rapport på den officiella statistiken i Ryssland och den blev grunden till en omfattande vargjakt över hela Ryssland. Avsikten med jakten var att utrota vargen – något man inte lyckades med.

Den ryska vargforskaren Pavlov skriver i sin bok att vargen har en tendens att döda flera djur än den behöver. Denna trend ser ut att öka mot hösten som om vargarna skulle ha ett behov att bygga upp ett matförråd dom aldrig utnyttjar. Pavlov skriver också att flera rapporter stöder det faktum att vargarna under en attack dödar så många bytesdjur som möjligt. Detta beteende anser han vara normalt för vargen och denna instinkt har utvecklats under en lång period. [11]

Erfarenheter från dagens Europa visar att vargen i sina anfall mot får tenderar att avliva eller skada hela flocken. Förlusterna som en enda attack förorsakar varierar mellan 5 och 100 får, (Statistik som författaren samlat från källor i Skandinavien och Frankrike), och denna trend har inte förändrats under de tre senaste seklen. Omfattande skador rapporteras hela tiden från t.ex. Frankrike där vargarna kan döda hundratals får under en enda attack genom att köra ner fåren i en ravin. År 2015 dödades 52 får under en vargattack i Rodenbeck, Tyskland [30].

bild-1

Bild 1. Variationer i älg och vargpopulationen (Nygren & Danilov)

 

tabell-1

Tabell 1 – Boskap dödat av vargar 1878 – 1899 [Teperi]  children in Germany

 

I Finland och Sverige dödar vargarna i regel 5 – 20 får under en attack.

Vargarnas sätt att döda “för ros skull” begränsar sig inte endast till får utan rapporter från Ryssland visar att vargar kan döda över 100 renar under en enda attack. I Wyoming, USA hittades 19 wapiti­hjortar som vargarna hade dödat utan att äta av ett enda djur.

Boskap och vargar i Ryssland

I den europeiska delen av Ryssland dödade vargarna under ett år (1873) 179.000 nötkreatur och 562.000 får. Vid slutet av 1800-talet hade den årliga förlusten minskat till 162.000 nötkreatur och 502.000 får i hela Ryssland (Sibirien och Europeiska delen).[12]

Vargens framfart ökade dramatiskt under första världskriget. I republikerna Ryssland, Ukraina och Uzbekistan dödade vargarna 865.000 får och nötkreatur under året 1924/25. [29]

I början av andra världskriget uppskattades den ryska vargpopulationen till 150.000 vargar och ca 500.000 nötkreatur och får dödades årligen av dessa.[11]

Vargens framfart bland renar fortsätter i Ryssland på de områden där traditionell renskötsel utgör den främsta näringen. Bland annat i Jakutien har varg­populationen vuxit okontrollerat och har redan nått ett läge att den inte längre kan reduceras med traditionell jakt. Inverkan på renskötseln är dramatisk och årligen man förlorar på grund av vargen mellan 9.000 och 12.000 renar. [13]

Boskap och vargar i Finland

Den ryska professorn Pjotr Danilov har tillsammans med de finska forskarna Tuire och Kaarlo Nygren skapat ett diagram [Bild 1] som baserar sig på ett antal historiska källor. Diagrammet uppvisar flera intressanta detaljer.

  1. Eurasiens älgpopulationer har studerats över en period på 500 år och man kan tydligt avläsa variationer som upprepas med 100 – 120 års intervall.
  2. Vargarnas antal följer älgarnas antal.
  3. Rabies uppträder då både antal vargar och älgarnas är som minst.
  4. Klimatet har ingen inverkan på varken vargens eller älgens populationer.
  5. Utrotning av vargen startade då vargarnas antal var som störst men vargarnas antal minskar först när älgarnas antal började sjunka vid slutet av 1800-talet.

Den sista observationen är intressant eftersom den kan stöda observationer gjorda av Lindqvist [7]. Lindqvist anser att en minskning av vargarnas antal kräver att även antalet bytesdjur skall reduceras. I detta fall har man lyckats decimera vargarnas antal beroende på de naturliga variationerna i antalet älgar.

Dr Jouko Teperi samlade officiell statistik över varg­dödad boskap i Finland under åren 1878 till 1899 [37]. Han utgick i sina studier från den finska statens officiella statistik.

Tabell 1 visar det rapporterade antalet vargdödade boskapsdjur mellan 1878 och 1899. Man ser tydligt hur antalet vargdödade djur minskar med det sjunk­ande antalet vargar i bild 1.

En annan intressant observation är att trots att älgen anses vara vargens huvudsakliga bytesdjur och antalet älgar fortfarande låg på sin högsta nivå mellan 1860 och 1900 (bild 1) korrelerar antalet dödade husdjur med antalet vargar och inte med antalet älgar. Detta kan tolkas så att vargen inte byter från älg till boskap då antalet älgar minskar, utan attackerar boskap när antalet vargar är högt fastän tillgången till älg vore tillräcklig.

Enligt officiell statistik i Finland avlivades det 11.400 vargar efter år 1850 av vilka de flesta avlivades mellan 1850 och 1890 [3]. Den kraftiga avskjut­ningens inverkan på vargpopulationen kan ses i tabell 1. När man kom in på 1900-talet avlivades det endast ett fåtal vargar årligen.

Det finns emellertid ingen pålitlig statistik över antalet vargar i Finland, och den jakt som pågick under slutet av 1800-talet minskade vargens inverkan på boskap till ¼. Vad vi inte känner till är jaktens inverkan på vargens skygghet och vilken inverkan dessa jakter i övrigt hade.

Attackerar vargen människan?

NINA (Norsk institutt for naturforskning)  har utkommit med en rapport om vargen i Norge där det sägs: “Oprovocerade attacker på människor från icke rabiessmittade vargar är väldigt sällsynta och de flesta vargar anser inte människan vara ett potentiellt bytesdjur”. NINA tar också upp ett antal fall som redovisas i litteraturen från olika delar av Europa, Asien och USA där vargar har attackerat närmast barn och kvinnor. [14]

För att vi skall förstå gamla dokument från gångna tider bör vi klargöra några fakta.

 

Vargen och rabies

När en rabiessmittad varg infekterar människor eller andra djur har viruset spritt sig till saliven, tårarna och urinen men vargen uppvisar inte nöd­vändigt­vis någon aggressivitet. Från den punkt då kliniska symptom bryter ut dör vargen inom 4 till 5 dygn. Därför kan inte en rabiessmittad varg påverka djur i sin omgivning längre än högst en vecka.

En rabiessmittad varg kan varken äta eller svälja något så det finns inte rabiessmittade vargar som ätit upp människor eller djur.

Rabies är en gammal farsot som beskrivits i Egypten redan 2300 år f.Kr. Därför är det uppenbart att man i dokument som beskriver vargens framfart bland människor kan skilja mellan fall då offret dött av rabies och fall då offret dödats av en frisk varg.

Exponering

Ofta hör man sägas att vargen är ofarlig i för­hållande till andra rovdjur och vargen är ofarligast bland rovdjur i samma storleksklass. Detta stämmer bara så länge man förbiser det faktum att risken för en attack står i förhållande till exponeringen.

Under 1900-talet var vargen i praktiken utrotad i hela västliga Europa och därigenom var risken för en attack i praktiken noll. Rapporter från Ryssland, Sibirien och Fjärran Östern stöder det faktum att antalet attacker mot människor står i direkt för­hållande till antalet vargar i omgivningen.

Neda  Behdarvand et al har studerat exponeringens betydelse i sin rapport [20].

Dokumentation

Dagens vetenskap värderar den befintliga doku­men­tationen om vargens attacker från ett veten­skapligt och ett socialt acceptabelt perspektiv utan att se på fakta från ett historiskt perspektiv. Det är emellertid viktigt att förstå samhället och dess funk­tioner då dessa incidenter skrevs ner.

Vi vet att Ryssland under tsar Nikolai I och tsar Alexander II hade en relativt väl fungerande administration. Attacker mot människor och boskap dokumenterades med pedantisk nog­grann­het. Under tsar Nikolai I var det guvernörerna med sin stab som ansvarade för statistiken och under tsar Alexander II sköttes dokumenteringen av en form av lokal representation (zemstvos).

Leonid Pavlovich Sabaneev (1844 – 1898) var en rysk biolog som skrev flera skrifter om jakt i Ryssland. År 1876 kom han ut med sin bok ”Rovdjur” som redovisade statistik samlad av bl.a. V. M. Lazarevskij på uppdrag av tsar Alexander II.

Utgående från rapporter från 1800 till 1876 uppskattade L. P. Sabaneev att vargarna dödade årligen ca 200 människor, dvs. 15.200 människor under en period av 76 år.

I Finland noterade kyrkoherdarna i folkbokföringen dödsorsaken för varje avliden person.  Det finns väldigt lite noterat om vargars attacker. Normalt noterades vargrelaterade dödsfall med orden “vargbett” (biten av varg), “varg” (varg) och “vattuskräck” med vilket man avser rabies. En fullständig förteckning över dokumenterade döds­fall förorsakade av vargar i Finland hittas på sid 130 i [13]. Varje enskilt fall kan också hittas på Google Maps [18].

I Frankrike har forskaren Jean-Marc Moriceau hittat 9.031 fall där vargen har dödat människor. Dessa fall och noggranna beskrivningar på drygt hälften av fallen hittas på internet [21][22].

Attacker utförda av friska vargar

Den ryska forskaren Sergei Korytin analyserade friska vargars attacker mot människor [12]. I sina studier utgick han från Ryska Inrikesministeriets årsstatistik från åren 1840 till 1861.

Korytin hittade 273 fall där oprovocerade vargar hade attackerat barn 221 gånger och fullvuxna 52 gånger. Statistiken beskrev för varje fall platsen, tiden, offrets namn, offrets faders namn, offrets kön, ålder och social position. Utöver detta beskrev rapporterna vargen eller vargarna, offrets beteende, vittnen, skador förorsakade av vargen och andra följder av attacken.

  1. 73,4 % av 221 barn and 13,3 % av 52 fullvuxna avled som en följd av attacken. Detta visar att sannolikheten att överleva en attack är större för fullvuxna än för barn.
  2. En annan observation var att antalet dödade barn var dubbelt så stort som antalet dödade och uppätna barn. Korytin förklarar detta med att vargarna varit tvungna att överge sitt byte (barnet) när de attackerades av människor som försökte rädda barnet.
  3. Av de 38 barn som vargarna tog och senare upphittades var 50 % uppätna, 23,7 % delvis ätna och resten endast dödade.
  4. I de flesta fall attackerade vargarna barn mellan 2 och 13 år och de verkade favorisera barn i 10 års ålder. För ca. 150 år sedan vägde ett årsgammalt barn 8 kg och ett 10 år gammalt barn 27 kg. Korytin förklarar detta med det faktum att en varg med lätthet kan bära en börda på 25 till 30 kg.
  5. 61 % av attackerna skedde mot barn som inte bevakades och i 26 % av fallen fanns det andra barn tillsammans med offret. I 9,5 % av fallen var barnet tillsammans med en fullvuxen person.
  6. 69,2 % av offren var unga flickor.

Korytin analyserade 172 attacker i förhållande till avståndet från offrets hem.

41,3 % av attackerna skedde långt från bebyggelse och  58,7 %  i närhet av hemmet. Av dessa 58,7 % noterade Korytin följande:

  1. I tre av fallen togs det sovande barnet av vargen inne i hemmet.
  2. I 39 fall togs barnet från gården i hemmets omedelbara närhet.
  3. I 58 fall togs barnet i närheten av hemmet eller byn.

Genomsnittsåldern i fall (1.) var 5,3 år, i (2.) 6,6 år och i (3.) 7 år. Ju närmare en fullvuxen fanns desto mindre var barnet – en snabbare attack.

Under åren 1870 till 1887 dödade och åt vargarna 1455 människor och under 1880-talet kom vargarna in till stora städer såsom St. Petersburg och Moskva, där de attackerade människor och hundar på gatorna.

Vargens attacker på människor i Tyskland

Från 31.7.1810 till 26.7.1811 dödade en eller flera vargar 11 barn i Tyskland. Episoden finns refererad i tidningen Jagd und Hund 21/2004 och offren finns i tabell 2.

No Ort Datum Tid Åld.
1 Beesel 31.07.1810 19:00 3
2 Niederkrüchten 13.08-1810 13:00 8
3 Helden 27.08.1810 20:00 4
4 Brüggen 28.08.1810 17:00 3
5 Roetgen 15.09.1810 19:00 11
6 Bracht 25.09.1810 18:39 8
7 Merbeck 31.10.1810 18:00 10
8 Posterholt 08.11.1810 20:00 9
9 Beesel 27.05.1811 13:30 3
10 Elmpt 01.06.1811 16:00 6
11 Kessel 26.07.1811 18:00 4

Table 2 – Vargattacker på barn i Tyskland

Dessa attacker skedde inom ett område på 30 x 30 km förutom Roetgen som ligger ca. 70 km från de övriga orterna.

Var det en slump att sagan om “Rödluvan och vargen“ skriven av bröderna Grimm kom ut ett år senare?

Attacker mot människor i Sverige

I Gästrikland, Sverige skedde det ett antal attacker mot människor som började den 30.12.1820 då en varg attackerade och dödade en tre år gammal pojke. Denna attack följdes av 31 andra attacker där 9 personer dödades och 15 skadades. Incidenten finns dokumenterad i [34]. Senare studier hävdar att attacken utfördes av en varg som blivit tagen som sällskapsdjur men några år senare (år 1820) rymt.

Om detta antagande stämmer stöder det vad Pavlovs skrivit [11] om både tama och vilda vargars aggressivitet och att de blir betydligt farligare för människan efter sitt andra levnadsår. [35]

Attacker mot människor i Finland

Den tillgängliga statistiken ger oss en möjlighet att studera olika typer av attacker. Statistiken som presenteras i [13] berör med största sannolikhet bara attacker från friska vargar eftersom kyrko­herdarna noterade rabies i folkbokföringen med ordet “vattuskräck” (ett gammalt svenskt ord för rabies).

Vi kan identifiera två typer av attacker med dödlig utgång:

  1. Slumpmässiga attacker på ensamma full­vuxna och / eller barn.
  2. Serier av attacker över längre perioder mot barn.

I fall (a) bokförs attackerna oftast med ordet “varg” (varg) eller “vargbett” (biten av varg). I det senare fallet är frestelsen stor att man tolkar detta som rabies, men med tanke på avsaknad av antibiotiska läkemedel och en effektiv hälsovård kan ett vargbett ha lett till att offret dog av blodförgiftning som en följd av inflammerade sår.

Eftersom det finns en likhet mellan attackerna beskrivna i Ryssland, Tyskland, Sverige och Indien koncentrerar jag mig på attacker av typ (b) i Finland.

Fall 1.
I Ilomantsi och Kiihtelysvaara, Finland förde vargen 9 barn mellan 29.12.1765 och 6.6.1769. Fallen finns dokumenterade i tabell 3.
Fall 2
I Kaukola, Karelen förde vargen 8 barn och en äldre kvinna mellan 21.11.1830 och 11.9.1832.

 

 

Namn Ålder Datum
Heikki Kurvinen 5 29.12.1765
Simo Pesonen 3 08.01.1766
Markus Karhunen 12 21.02.1766
Karin Eronen 5 09.02.1767
Kristiina Laakkonen 8 29.11.1767
Susanna Karvinen 8 30.11.1767
Christian Hjerppe 3 08.01.1768
Anna Suhonen 7 06.06.1769
Tabell 3 – Vargattacker på barn i Ilomantsi, Finland
Fall 3
I Kivennapa, Karelen förde vargen 18 barn mellan 2.8.1846 och 17.7.1850. Åldern på dessa barn var 5, 5, 8, 5, 7, 3, 6, 4, 4, 5, 5, 5, 7, 2, 5, 7, 9, och 7 år. Dessa attacker spred sig över en period på 4 år och vargarna tog endast barn.
Fall 4
I Sydvästra Finland förde en flock på 3 vargar 22 barn under en period från 1879 till 1882. Dessa incidenter är väl dokumenterade och har under årens lopp fått en massa olika förklaringar. Attackerna utlöste den riksomfattande vargjakten i Finland i slutet av 1800-talet.
Indien
Ett stort antal vargattacker rapporteras hela tiden från Indien och samtliga är väldokumenterade. Attacker mot människor finns beskrivna i del­staterna Rajasthan, Bihar (ingår attacker mot 13 barn i Hazaribagh år 1981), Andhra Pradesh, och Karnataka. Det har också dokumenterats att vargarna i Indien går in i krematorier och äter av människokroppar. I mars 1996 dödades 76 barn av vargar i delstaten Uttar Pradesh [24]. I området runt  Hazaribagh attackerades 80 barn av vargar varav 60 dog. Detta skedde mellan april 1993 och april 1995 [25]. Allmänt ansågs att fem olika vargflockar stod bakom dessa attacker. [19]

 

Child-lifting attacker – ett normal beteende

I Indien använder man begreppet “child-lifting” för att beskriva det sätt med vilket vargen tar barn. Det är fråga om en attack där vargen rusar in på gården, tar ett barn och flyr ut i skogen för att sedan äta upp barnet på en trygg plats. Samma typ av attack ser man då vargarna tar hundar. Vargen närmar sig gården, lägger sig ner och betraktar sitt offer, gör att snabbt språng och försvinner ut i skogen med sitt byte.

bild-2

Bild 2. Älg- och vargpopulationer mot vargattacker

 

 

Vargattacker – sammanfattning

Det finns inga bevis för sk. människoätande vargar, dvs. vargar som specialiserat sig på att äta människor i de 175 fall som rapporterats i Finland. En varg eller en vargflock kan inte livnära sig på 8 barn under en period på 3,5 år som fallet var i tabell 3. Samma tendens redovisas av Sergei Korytin och de indiska forskarna. Inte heller kan man dra någon slutsats om människoätande vargar i Sverige och Tyskland i början av 1800-talet. Därför kan vi anta att ett barn ur vargens synpunkt sett är ett lik­värdigt bytesdjur med hundar och andra mindre djur. Vargen tar barnet eftersom den känner sig trygg och överlägsen i situationen.

I Finland har dessa “child-lifting” attacker noterats av kyrkoherdarna som “dödad av varg”, “bort snapp. af varg” (tagen av varg) eller “varg biten” (biten av varg).

Är aggression en drivande kraft?

Vargen kan ta till en s.k. aktiv försvarsmekanism när den blir överraskad eller hamnar i en situation som den inte kan kontrollera. Vargen reagerar i detta fall med att närma sig hotet i stället för att fly. Denna reaktion drivs av både aggression och ny­fiken­het vilka båda är livsviktiga för all utveckling i vår natur.

Aktivt försvar och aggression

Dmitri Bibikov har visat att 30 % av alla vargar har en aktiv försvarsmekanism som kan få dessa att attackera människor [28]. Krusjinskij påpekade att 1/3 av den Centralryska vargpopulationen (Canis lupus lupus) bör betraktas som potentiellt farliga för människan beroende på deras aggressiva beteende [26]. Krusjinskij rapporterar också att denna aggressivitet ökar med åldern. Under sitt första levnadsår uppvisar vargarna varken någon aktiv för­svarsmekanism eller aggressivitet mot männis­kor.

Det är emellertid så att aggressionen ökar kraftigt under det andra levnadsåret och fortsätter därefter

att öka med åldern.

Pavlov framhäver att aggressionen också ökar med vargarnas antal. Ju flera vargar det finns desto större är risken för att vargarna attackerar männis­kor. Då antalet vargar ökar börjar de närma sig människan och den minskade fruktan för människor är den faktor som utlöser en dödlig attack. [11]

Valet av offer

Bild 2 visar relation mellan antalet älgar, antalet vargar och människor dödade av vargar i Finland.

Den röd-gröna linjen visar attackerna enligt min tidigare uppdelning i två grupper. Under de gröna intervallen attackerar och dödar vargarna oftast barn medan vargarna tenderar att döda människor mera slumpmässigt under de röda perioderna. Intressant är också att offrens medelålder stiger markant under de röda perioderna. Beroende på de stora tidsmässiga och geografiska avstånden mellan olika attacker kan jag antaga att attackerna under de röda perioderna utfördes av olika vargar.

Oavsett kategori kan vi antaga  att samtliga attacker mot barn sker så att barnet tas av vargen i en snabb attack medan fullvuxna attackeras av en vargflock som vilket stort bytesdjur som helst.

Modern vetenskap klassar orsaker till vargarnas attacker och till de vanligaste orsakerna hör: aggression, försvar, jakt och rabies [14]. I de fall, att friska vargar har attackerat och dödat en fullvuxen människa har offret blivit uppätet. Nedan några exempel från modern tid.

  • En 77 år gammal kvinna från Borovitsa i Ryssland dödades och blev uppäten av vargar 8.4.2016.
  • En vargflock attackerade en grupp vuxna människor varav en människa dödades och blev uppäten. Detta skedde i den Ryska Republiken Ingushetia 18.3.2014.
  • En 81 år gammal kvinna dödades och blev uppäten av vargar i Badzhuv Rushan, Tajikistan 5.2.2013.
  • En vargskötare attackerades och blev uppäten av en flock vargar 2012 i Kolmårdens Zoo i Sverige.
  • Den 8.11 2005 blev Kenton Carnegie dödad och uppäten av vargar nära Points North Landing i Canada.

Slutsats

Så länge antalet vargar hålls på en låg nivå utgör de inget större hot mot människan. Jag vill emellertid ta upp några viktiga faktorer:

  1. Att mata vargar med åtel och vänja vargarna vid människans lukt och närvaro gör dem mindre skygga och mera beroende av människan i sitt sök av föda. När de kommer så nära inpå människan att de tar hundar från gårdar är steget till att ta barn oerhört kort.
  2. Överhuvudtaget borde inte vargar tillåtas att röra sig inom bebyggda områden och på betesmarker. Sådana vargar bör omgående avlivas.
  3. Fullvuxna vargar som uppvisar hundaktiga drag (utseende och beteende) bör omedelbart avlivas. Alla vargar skall vid 2 års ålder uppvisa ett varglikt beteende.
  4. Eftersom unga vargar och hundar har ett liknade beteende är det oerhört lätt att tro att vargar är både ofarliga och lekfulla men historien har en annorlunda läxa som vi bör läsa.

Vildmarker i Europa

Under våra försök att förvilda Europa har vi glömt den läxa historien gett oss. Gråvargen (Canis lupus lupus) förblir oförändrad och den är samma rovdjur den alltid varit. Det har inte skett någon sådan förändring i vargens naturliga omgivning under de senaste seklen som skulle ha förorsakat en adaption till människan styrd av det naturliga urvalet.

Lika osannolik är en sådan acklimatisering där vargen på grund av förändringarna i sin naturliga omgivningen skulle börja undvika attacker på människan.

Människan förblir ett potentiellt bytesdjur

Den urbana människan uppvisar en till synes obegränsad tolerans för det hot vargen utgör och exponeringen ökar med att vargarna kommer närmare människans bebyggelser. Historien talar sitt kalla språk och det är bara en tidsfråga då den första attacken mot en människa kommer.

Högst sannolikt kommer det att vara en s.k. child-lifting attack mot ett litet barn med dödlig utgång.  Lika sannolikt är att denna attack kommer att mörk­läggas eller klassas som ett “normalt beteende” av en varg där föräldrarna slarvat med bevakningen av sitt barn. Så skedde det år 1879 i Finland och det behövdes flera dödade barn innan myndigheternas insåg att något borde göras.

Attacker mot fullvuxna kommer inte att öka utan de förblir lika osannolika som de varit under tidigare år.

Antalet fall då vargarna tar hundar i människans omedelbara närhet kommer att öka.

Om vi skall lära oss att leva med vargar måste vi lära oss att läsa och förstå vad som skrivits om vargar under gångna tider.

 

 

 

REFERENSER

  1. V. Om vargars angrepp på boskap och vilt och om vargars utrotning. ”Prolozjenie k Pravitelstv. Vestniky”. St. Petersburg, 1876. 71 s
  2. http://www.csmonitor.com/Environment/2016/0326/Why-Wyoming-wants-authority-over-Yellowstone-wolves
  3. tunturisusi.com/suomi.htm
  4. http://www.vargfakta.se/artikel/ryska-imperiet-under-1800-talet-20-000-vargoffer/
  5. Wabakken, P., H. Sand, O. Liberg, and A. Bjärvall. 2001. The recovery, distribution, and population dynamics of wolves on the Scandinavian peninsula, 1978-1998. Canadian Journal of Zoology. 79(4): 710–725.
  6. Fritts, S. H., et al. (2003), ”Wolves and humans”, in Wolves: Behavior, ecology and conservation, eds. L. D. Mech, and L. Boitani, pp. 289–316, Chicago, Illinois: University of Chicago Press, Chicago.
  7. Lindqvist Bernt, 2008, Varg och Vargjakt
  8. David Mech & Luigi Boitani (2001). Wolves: Behaviour, Ecology and Conservation. p. 448. ISBN 0-226-51696-2.
  9. Williams, C.K., G. Ericsson and T.A. Heberlein. 2002. A Quantitative Summary of Attitudes toward Wolves and Their Reintroduction (1972-2000). Wildlife Society Bulletin, 30(2): 575-584.
  10. Boitani L., 2000. Action plan for the conservation of wolves (Canis lupis) in Europe. Nature and Environment Series no 113: Convention on the Conservation of European Wildlife and Natural Habitats. Council of Europe, Stratsbourg. 81pp.
  11. Pålsson Elis, 2003, Vargens näringssök och människan, ISBN 01-631-3651-1 (reports from Michail Pavlov’s wolf translated into Swedish)
  12. Nygren Kaarlo, 2008, Suden kääntöpuoli, ISBN 978-952-92-4049-4.
  13. Granlund Kaj, 2016, Das Europa der Wölfe, ISBN 978952-93-6322-3.
  14. NINA – Norsk institutt for naturforskning, The fear of wolves: A review of wolf attacks on humans
  15. Mech, L. D. 1995. The challenge and opportunity of recovering wolf populations.- Conservation Biology 9: 270-278
  16. Mech, D. 1996. А new era for carnivore conservation.-  Wild­life 5ociety Bulletin 24: 397-401
  17. Mech, L. D., Fritts, 5. Н. & Nelson, М. Е. 1996. Wolf management in the 21st century: from public input to sterilization. – Journal of Wildlife Research 1: 195-198.Christophe J. Douady, Frédéric Delsuc, Yan Boucher, W. Ford Doolittle, and Emmanuel J. P. Douzery.
  18. https://www.google.fi/maps/@61.6932191,24.8697324,7z/data=!4m2!6m1!1szSWfSrrqpJXA.k190SDl8ah2Y?hl=en
  19. Krithivasan, R1,. Athreya V.R.2, Odden M3. 2009. Human-Wolf conflict in human dominated landscapes of Ahmednagar District, Maharashtra, India & Possible Mitigation Measures. Submitted to the Rufford Small Grants Foundation.
  20. Neda Behdarvand, Mohammad Kaboli, Mohsen Ahmadi, Elham Nourani, Abdolrassoul Salman Mahini, Marzieh Asadi,  Spatial risk model and mitigation implications for wolf–human conflict in a highly modified agroecosystem in western Iran.
  21. http://www.unicaen.fr/homme_et_loup/_en/index.php
  22. http://www.unicaen.fr/homme_et_loup/detail.php?id=2562
  23. Lazarevski, V.M. 1876. Report on livestock and prey killed by wolves and the extermination of wolves. Ministry of Internal affairs of the Russian Empire (archives). 71 pages.
  24. Jhala, Y.V. and D.K. Sharma. 1997. Child-lifting by wolves in eastern Uttar Pradesh, India. Journal of Wildlife Research 2(2):94–101.
  25. Rajpurohit, K.S. 1999. Child lifting: Wolves in Hazaribagh, India. Ambio 28(2):162-166.
  26. Krusjinskij L. Det biologiska underlaget för djurens förståndsverksamhet. Izd-vo MGU, 1977. 272 s.
  27. Krusjinskij, L. 1980. [Wolf behaviour]. – I Povedenie volka. Akademija nauk SSSR, Moscow.
  28. Bibikov, Dimitry I.; Волк Издательство «Наука» Москва 1985 (The Wolf).
  29. Heptner V.G & Naumov N. P. Mammals of the Soviet Union  Volume II Part lb. Vysshaya Shkola Publishers, Moscow, 1967
  30. http://www.vargfakta.se/nyheter/52-lamm-och-far-vargdodade-tyskland/
  31. Filomov K.P 1983. Kopytnye zhivotnye i krupnye khishchniki na zapovednykh territoriiakh. (Ungulates and large predators in protected territories), 1989. ISBN 978-502-0052987.
  32. Ling H. 1977. Podrapopulatsioonistruktuur ja dunamika Eesti NSV-s Acta comm. Univ Tartuensis, Tartu 407.
  33. Elf Kinder in zwölf Monaten. Wild und Hund 21 / 2004.
  34. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gysingevargen
  35. Clayton Dethlefsen 2016. Presentation at the open wolf symposium in Salo, Finland.
  36. Frank H. 1987. Man and Wolf, Advances, Issues and Problems in Captive Wolf research. Dr W. Junk Publishers, Dordrecht.
  37. Teperi Jouko. 1977. Suomen rintamaiden ihmisten uhkana 1 800-luvulla. Suomen historiallinen seura 101. ISBN 951-9254-10-2.
  38. https://www.youtube.com/watch?v=PkvGGA1X1t8

 

Nyckelord:
Boskap och rovdjur
Vargattacker mot människor

Comments are closed.