I detta nummer av Zoologisk Tidskrift kan man läsa en artikel

Citat:
”Svenska Naturskyddsföreningens Projekt Varg startade 1971, vid en tidpunkt då situationen för den skandinaviska vargen var sämre än någonsin tidigare. Det tiotal vargar, som ännu fanns kvar i fjälltrakterna då arten fridlystes 1965 försvann snabbt och under 70-talet bestod den skandinaviska vargpopulationen av enstaka individer, som med ojämna mellanrum dök upp försvann igen. 1975-76 kände man till bara en enda varg i hela Skandinavien – en hane som vistades i Padjelanta-Sarekområdet.”

”Man hade inte något hopp om att få tillbaka den skandinaviska vargen på naturlig väg och arten betraktades som utrotad i Sverige”

Svenska Naturskyddsföreningen betraktade alltså den skandinaviska vargen som utrotad och drog därför upp planer för att vargen skulle återinföras till de skandinaviska skogarna. Det arbetet kom att delas upp i tre målsättningar:

• att genom information om vargens ekologi och beteende ge allmänheten en ökad kunskap om varg och därigenom nå ett större accepterande av arten
• att genom ett planerat avelsarbete på de nordiska vargarna i fångenskap bevara den i frihet utrotade skandinaviska vargen frisk och genetiskt sund
• att upprätta en plan för ett återinförande av den skandinaviska vargen i den svenska barrskogsregionen genom att plantera ut avkomman efter djurparksvargarna i lämpliga områden, om inget annat sätt att få tillbaka vargen i Sverige fanns

”Beträffande djurparksvargarna visade det sig att avelsbasen var alltför smal och att man därför behövde ta in obesläktade djur i aveln för att undvika negativa effekter av en höggradig inavel. I Svenska Naturskyddsföreningens regi gjordes därför en utredning av djurparksvargarnas rastillhörighet. Denna visade att den skandinaviska vargens raskaraktärer inte var så unika att den med fog kunde betraktas som en egen ras av arten. Man tog därför in ett par ryska vargtikar (födda i Moskva Zoo av viltfångade föräldrar) och har påbörjat restaureringsarbetet av de nordiska djurparksvargarna bland annat för att komma till rätta med den ärftliga ögonsjukdom, som den nordiska djurparkspopulationen är behäftad med.”

Det blev en stark opinion emot planerna att återinplantera varg i Sverige. Dessutom hade det visat sig att djurparksvargarna varken var så unika eller så friska som man trott. Detta gjorde att det inte ansågs motiverat att genomföra planerna.

Av en tillfällighet (?) dök sedan de första vargarna upp tre år senare i Trysilområdet i Norge nära den svenska gränsen påstår Svenska Naturskyddsföreningen. (Det är alltså Norge som är ursprungsland för den nu frilevande skandinaviska vargpopulationen?)

” De åtgärder som Svenska Naturskyddsföreningen anser omedelbart måste vidtas, är att i möjligaste mån undvika jakt på varg innan flera reproducerande varpar har konstaterats och att ändra jaktstadgans 15 och 19 §§ som ger länsstyrelserna och polisen rätt att ge tillstånd till jakt på fridlysta djurarter och rätt att avliva djur som anses vara till obehag för befolkningen eller till men för tamdjursskötseln. Denna rätt bör endast Statens Naturvårdsverk ha.”

Vilka djurparker var då involverade i Projekt Varg? Här återges den kartbild som fanns med i anslutning till artikeln