Av (Översättning Harry Fredriksson) Länk till originalartikeln ... Läs mer
Jag har under alla år som jag har engagerat mig i rovdjurspolitiken läst många olika versioner om hur vargen återuppstod i Norge och Sverige från senare delen av 1970-talet och fram emot tusenårsskiftet. Men det är bara en version som jag litar på, nämligen den att vargen har kommit hit på gummihjul. Men varifrån?
Jag läste för en tid sedan en artikel av Halvard Dale från Odda, med rubriken ”Genetiskt viktiga vargar – var kommer de ifrån”?
Han inleder sitt inlägg med, ”Återigen ser vi att Norska institutet för naturforskning (NINA) publicerar att genetiskt viktiga individer har nått den återetablerade sydskandinaviska vargstammen. Återigen tar NINA det för givet att de individer det gäller kommer från Ryssland via Finland utan att nämna ett ord om tillståndet i vargstammarna i dessa två länder.”
Dale hänvisar bl.a. till den finska genetikern Eeva Jansson som i sitt doktorandarbete, presenterat vid universitetet i Oulu i maj 2013, där hon har undersökt historiken i den ryska och den finska vargstammen, kunnat berätta att på 1970-talet var vargstammen på en miniminivå med endast sporadisk föryngring av varg i Finland. Hon kunde också berätta att det var först efter att de kommunistiska gränsstaketen försvann efter Sovjetunionens fall först på 90-talet, som den finska vargstammen började öka, och räknar med att den hade årliga föryngringar först från c:a 1995. Och det framförs frågeställningar om varför ryska vargar måste vandra 100.000 kilometer till våra utmarker för att etablera nytt territorium, i synnerhet genom finska renbetesområden där det närmast var fri jakt på dem, när det hade räckt med en vandring på c:a 100 kilometer till de enorma finska skogarna?
Är det inte snart dags att de som vet hur de första halvtama vargarna som sattes ut här kommer med den riktiga versionen, i stället för dessa statsavlönade forskare med sina uppkonstruerade versioner som lägger en dimridå över sanningen? Jag minns de första halvtama hybriderna som släpptes på olika platser här i landet, bl.a. i Østfold. Den första som observerades i mitt närområde var en halvtam individ strykande längs vägen mellan Gjøvik och Lillehammer som folk matade med sina medhavda smörgåsar när de reste till arbetet på morgonen. Finns det verkligen någon som är så naiv att de tror på att dessa hade kommit hit på egna ben hela vägen från Ryssland? Senare hörde vi att det kom påfyllning från olika håll.
Odd Larsen från Mysen var vintern 1998/99 vittne till att fem vargar släpptes ut från en bil i gränstrakterna mot Sverige, och vart det senare blev utkört djurkadaver för att föda dessa i en inledningsfas. Detta skrev han ett långt brev till Miljøverndepartementet om, vid tiden då Børge Brende var miljøvernminister, och bifogade också bilder från dessa utfodringsplater. Men allt han fick till svar var: ”Tack för anmälan. Miljøverndepartementet har noterat dina synpunkter”. Även fastän myndigheterna här fick en konkret anmälan blev detta aldrig granskat. Det var då som Økokrim borde ha satt in sina resurser, i stället för detta vansinniga resursslöseri med över 70 polisenheter i Elverumssaken. (Har kopia av brevet från Odd Larsen till Miljøverndepartementet så om någon är intresserad skickar jag gärna en kopia av det.)
I boken ”Vargmannens testamente” av den svenske författaren Nils Norlén kan man bland annat läsa om en svensk som kom in till en tullstation tidigt en morgon, och som på frågan om var han kom ifrån, kunde berätta att han hade varit i Trysil med sex vargvalpar.
Jag vet att myndigheterna fick många anmälningar om olovlig utplantering av varg, men på grund av att detta var en planlagd politik blev aldrig någon av dem granskad. Vi får väl aldrig veta den riktiga versionen om vargens återkomst till våra skogar, för jag utgår ifrån att de som vet har försetts med munkavle. Och då måste vi väl fortsätta leva med dessa olika egenkonstruerade versionerna från så kallade forskare?
Av boken ”Utsättning av varg i Norge och Sverige 1976-2001″, startade Svenska Naturskyddsföreningen under 1971 något de kallade för ”Projekt Varg”, som bland annat fick ekonomisk stöttning av WWF, för att bygga upp en ny vargstam. Planen var att motsvarande projekt också skulle startas upp i Norge och Finland.
Möjligheterna för naturlig tillväxt av varg utifrån räknade de som orealistiskt under 1976, mot bakgrunden: ”Då vi endast känner till en enda fritt levande varg i Sverige och Norge är det i dag osannolikt med naturlig tillväxt i Sverige”. De påpekade bland annat att aktuella vandringsvägar för varg från dåvarande Sovjet genom Finland gick i områden där vargen var hårt beskattad i Finland. Det var därför låg sannolikhet för att varg österifrån skulle nå farm till Sverige. Detta förstärker resultaten som den finska genetikern Eeva Janson hade kommit fram till. Men får vi någonsin veta var vargarna egentligen kom från som planterades ut från mitten av 1970-talet och fram emot tusenårsskiftet?
