Professor Eirik Granqvist (Meriter …Läs mer)
Hela västra Europa har under de senaste tjugo åren invaderats av varg- och hundhybrider. Detta håller nu på att utrota den verkliga skogsvargen.
Hybridhysterin fick sin början när vargen fridlystes och mindre nogräknade personer kände att det fanns pengar att jobba lös via vargodling. Fanatiska vargkramare som det finns gott om var direkt beredda att ge ut pengar för att de söta vargarna skulle bli många och finnas överallt.
En omfattande och förljugen propaganda sattes igång för att inbilla folk att naturen behövde vargarna och att de inte gjorde någon skada utan tvärtom var till nytta i vår natur. Naturskyddet som sådant har nu lämnat alla realiteter och förvandlats till en religion. Jag skall för tillfället dock lämna de andra arterna och fenomenen åt sidan och koncentrera mig på den nu rådande vargcirkusen.
Naturskyddet som sådant har nu lämnat alla realiteter och förvandlats till en religion.
Det är mycket svårt att odla verkliga vargar i fångenskap för de är mycket kinkiga med partnervalet och alla zoologiska trädgårdar lyckas inte med att få vargar att fortplanta sig. I naturen korsar sig inte vargar med hundar.
Vargen dödar hunden och äter upp den! Om man däremot korsar hund och varg under kontrollerade förhållanden i fångenskap genom att använda sig av en hanhund och en löpsk varghona så kan man via korsningsprodukterna starta en avel av hybrider som fortplantar sig lika lätt som hundar och dessa accepteras dessutom av de verkliga vargarna som partner.
På det viset kan man tjäna pengar! På Facebook har jag nyligen sett hur en parning mellan varghona och en stor hund filmats. Båda hölls kopplade med varsin hundkätting under den övervakade parningen. Filmsnutten var av ryskt ursprung.
Den ryska varg- och hundforskaren Bologov som finansieras bland annat via tyska naturskyddsorganisationer, korsar storskaligt vargar och hundar och han har öppet berättat om saken i ett par franska tv program som jag sett via satellit-tv hemma i soffan. I ett av tv programmen tillstod han att han hade släppt ut hela 96 ”vargar”, alltså hybrider i ryska Karelen. Han säger att han vill forska i huruvida korsningarna så småningom börjar uppföra sig som vargar och kanske åter bli till riktiga vargar.
Vid mitten av 1980-talet såg jag för första gången bilder tagna i Kuhmo, om jag minns rätt, av mycket gula, tillsammans med vargar levande korsningar mellan västsibirisk laika och varg. Det var just innan jag lämnade min tjänst som Helsingfors Universitets Zoologiska museums konservator för att starta ett evolutionsmuseum i Provence i Frankrike.
Tidigare hade jag nog haft ryska gränshundar på mitt dissektionsbord men de var aldrig till något problem i naturen för de sköts kategoriskt bort på båda sidorna av gränsen vid den tiden när de hade rymt. En korsning mellan en schäfer och en varg är synnerligen vaksam men skäller inte så därför användes de av den sovjetryska gränsvakten innan elektroniken kunde ta över. Numera finns allehanda korsningar i naturen i hela västra Europa. Korsningar mellan varg och laika, schäfer och varg, tjeckisk schäfer och varg, slädhund och varg med flera.
Vi har i Finland i detta nu knappast någon verklig varg mera kvar utan samtliga torde vara mer eller mindre hybridiserade.
Vi behöver inte heller överhuvudtaget ha någon varg alls i vår natur eftersom vargen är det kanske allmännaste stora rovdjuret och förekommer mer eller mindre överallt cirkompulärt på norra halvklotet. Vårt relativt tättbefolkade land har alltså inget ansvar för artens fortbestånd. Att tvinga varg och fuskvargar på vår landsortsbefolkning är bara ett sätt att omöjliggöra existensen på landsbygden.
För mig var det med ett belåtet smil som jag härom dagen läste om biologen, spindelforskaren Fritzéns och rikssvensken Isakssons uttalande om att vargarna som besökt pälsfarmen i Sorvist varit hundar! De var alltså tydligen goda hybrider.
De bekräftade således bara det som jag kunskapsbaserat hela tiden berättat, speciellt sedan jag återkom till Finland år 2001, nämligen att vårt land är kraftigt infekterat med hund och varghybrider. Enligt den av Finland också undertecknade Bernkonventionen bör sådana avlägsnas, det vill säga skjutas omedelbart när de påträffas i naturen. Finland följer alltså inte denna konvention även om den signerats!
Den varg som nyss sköts på Sorvistmossen ser mycket vargaktig ut när man tittar på bilden som tagits av den i profil men kroppen är hundaktigt kort. Nosen är kort och grov och öronen rätt långa och spetsiga vilket ger klara drag av hund. Den bifogade bilden tagen från ryggsidan ger den otvivelaktiga diagnosen: Hybrid.
Ryggfärgen har mycket schäfer i sig vilket visar att dens ursprung finns att söka på Karelska näset där dessa korsningar förekommer och skjuts samtidigt som de erhållit sändarhalsband som varande vargar av okunniga ”forskare” på den finska sidan. Svansen är också en lång hundsvans och inte en vargsvans. Dessa hybrider har också dykt upp i södra Sverige och i Nordnorge. De har nog fått hjälp med att komma dit!
Veterinären vid Evira som nu hävdat att det skjutna djuret är en ren varg, sade vid rättegången angående de skjutna vargarna i Perho, som i verkligheten var hybrider, att hon inte innehar sådana morfologiska kunskaper att hon ville uttala sig om huruvida det rörde sig om vargar eller hybrider.
Jag hade gällande Perhovargarna blivit inkallad som expert för att undersöka dem. Det dröjde mycket länge innan jag fick göra mitt arbete på Eviga där jag sedan gavs högst två timmar tid. Jag var förberedd så allt gick på en halvtimme tack vare ett enkelt måttband och digitalkamera. Mina anteckningar gjorde jag med min dåliga handstil på franska så att ingen visste vad jag noterade. Jag var nämligen med befog misstänksam.
Den ansvarige poliskommissarien hade nämligen gett skriftlig order om att alla tre vargarna skulle kremeras vilket hade gjorts med de brandskadade kropparna samt med det helt oskadade skinnet och den oskadade kroppen av den tredje som flåtts och kremerats kort före min ankomst vilket jag enkelt kunde fastställa.
Enligt poliskommissariens order skulle också skallarna kremeras men det hade man inte gjort ännu på Eviga utan inväntat min undersökning av skallarna som mot ordern behållits tills jag kom. Detta försökte kommissarien sedan förneka och bortförklara men jag har kopian av den skriftliga ordern!
Bevismaterialet skulle alltså förstöras på polisens order! Jag skrev min rapport i vilken jag konstaterade att alla tre vargarna var hybrider. Detta passade visst inte polisen. De sände två poliser från Karleby till Borgå där jag är bosatt och jag fördes till polisstationen i Borgå för förhör ”för kompletterande” uppgifter.
Jag förhördes framför en videokamera på tredje timmen likt en misstänkt brottsling. Det var klart meningen att jag skulle skrämmas för eventuella tilläggsuppgifter kunde man ha fått hemma hos mig under normala och artiga former.
Ingenting frågades heller som inte redan kunde ha direkt tagits ur min rapport och min cv som jag hade gett polisen. När förhörsprotokollet var klart så fick jag underteckna det men nekades till min oerhört stora förvåning en kopia.
Detta gav självfallet polisen möjlighet att på datorn förändra förhörsprotokollet enligt deras egen vilja! Jag klagade till riksdagens Jjustitieombudsman över behandlingen och efter en lång tid fick jag ett mycket undvikande svar i vilket han ”glömde bort” att besvara frågan om varför jag nekats kopian på förhörsprotokollet.
Vid rättegången användes inte alls mitt utlåtande utan rätten beslöt att endast DNA-analys skulle gälla vilket inte går i fallet. Detta eftersom vargen och hunden tillhör samma art och i detta nu kan endast individernas inbördes släktskap bestämmas via DNA.
Det befintliga DNA- sammanlikningsmaterialet är i detta nu för blandat och besmittat men snart torde tillräckligt, rent material från sibiriska vargar finnas att tillgå så att kanske också DNA kommer att kunna användas i frågan. I detta nu kan endast morfologiska och anatomiska analyser komma i fråga och de är också helt klara under förutsättningen att den som gör undersökningen har de nödvändiga kunskaperna.
Jag hoppas att åtminstone skallen av vargen från Sorvistmossen har uppbevarats och inte kremerats. Det är synnerligen märkligt om dylikt bevismaterial förstörs av våra myndigheter. Det är inte förenligt med rättsstaten.
Eirik Granqvist
