(Orax på bilden men vid annat tillfälle)

 

Passkyttar stördes av att grannens älghund Orax, karelsk björnhund, sprungit runt på deras mark och inte hade kontakt med ägaren. 

 

Det blev upptag av Orax intill rågången mellan två jaktlag. Älgen gick loss och kom fram till en passkytt som avlossade flera skott mot tjuren som föll. Orax anlände till platsen strax därpå.

Skytten kallade på sin dotterson som satt på angränsande pass i sällskap med egen hund. Han anslöt sig till sin morfar. De båda närmade sig sedan den fällda älgen och hade med sig en hund i koppel. Den lösspringande hunden Orax angrep då älgskytten. Dottersonen blev rädd och sköt hunden. Han uppgav sedan att han skjutit hunden i självförsvar.

Var det egentligen självförsvar? Hunden sköts bakifrån!

 

Kulan gick in i ryggen snett bakifrån…

 

…och sedan ut ur bröstet.

 

 

Här är polisrapporten:

 

Kommentarer till polisens bristfälliga rapport.

• Den som skrivit rapporten har ingen kunskap om jakt eller jakthundar.
• Polispatrullen besökte inte skottplatsen. 
• Uruselt polisarbete.

• ”Det andra lagets jakthund Orax kommer till platsen när älgen blivit skjuten. Älgen kom alltså till platsen utan hund.” Felaktigt påstående! Älgen kom till platsen med hund. Jaktdeltagare kan intyga att hunden skällt ståndskall som övergått i gångstånd. Älgtjuren sprang fortare än hunden. Orax skällde naturligtvis inte när han försökte komma ifatt tjuren. Hunden förföljde älgen fram till skottplatsen.  

• ”De har då vid flera tillfällen påtalat på radion att hundägaren gärna fick komma och ta hand om hunden, men de fick ingen kontakt med hundägaren”. Inte så konstigt eftersom älgskyttens jaktlag använder sig av 31-bandet. Hundägarens jaktlag använder sig av 155-bandet. Älgskytten var medveten om detta faktum.

• ”… uppskattar att de sedan väntade totalt 1 timme på att hunden skulle lämna älgen och inser att de måste gå fram och ta hand om älgen, så att den inte skall bli förstörd.” Flera passkyttar i hundägaren jaktlag hävdar att tiden mellan att älgen sköts och att hunden Orax sköts var maximalt 15 minuter. Vid tillfället var det endast 1-2 plusgrader. Det förelåg ingen risk för att älgen skulle bli förstörd förrän många timmar senare.

• ”De var då 25-30 meter från älgen. Hunden gick då till anfall… dottersonen har samtidigt en hund i koppel att hålla koll på.”  Hunden gick inte till anfall 25-30 meter från älgen! Av rapport från vice jaktledare i hundägarens jaktlag  framgår att då ”de kommit c:a 20 meter från älgen hade hunden kommit springande mot dem och varit hotfull”. Hunden markerade på detta sätt – hit, men inte längre! Trots denna markering från Orax fortsätter älgskytten och dottersonen att närma sig älgen. De medför dessutom en hund i koppel!

 

Här finns en annan rapport nertecknad av hundägarens jaktlag samma dag som hunden sköt:

(Anmärkning: Privata bilder av Orax. Bilderna är tagna vid andra tillfällen.)

 

 

Det är också intressant i sammanhanget att älgskytten och hundskytten tog advokat till hjälp för att få skadestånd…  ”för sveda och värk (fysiskt och psykiskt lidande), utlägg för sjukhusbesök och mediciner, ärr och eventuellt kvarvarande men med anledning av det inträffade.”

Enligt lag har hundägaren strikt ansvar.

Hundägaren som håller sin egen hund i koppel och närmar sig en lösspringande älghund som befinner sig intill en nyligen fälld älg har väl också ett strikt hundägaransvar? Det hör till saken att älgen fälldes efter ett förtjänstfullt arbete av den erfarna karelska björnhunden Orax.

Blev Orax medvetet provocerad till att angripa?

 

 

Harry Fredriksson
ansvarig utgivare